Taggad: songwriting

Ge din musik en publik på nätet

Build an audience” – är ett av tipsen i Sean McManus´ ”Fifteen top music promotion tips” . Artikeln är från 2005, men det är lika sant nu. En publik måste byggas upp successivt.

År 2005 var det förstås redan aktuellt med egen webbplats, nedladdningsbara mp3, sociala nätverk och distributions-sajter (aggregatorer). Nu sju år senare har det bara blivit ännu mer omfattande, och smidigare och billigare än någonsin att marknadsföra din musik.  Fortsätt läsa

Spela, sjunga, komponera, arrangera, mixa… Vad sysslar man med egentligen?

Nej, jag vet inte riktigt vad det ska bli av det här.. “Musikstudiofeber” – det är nog just det jag har. Och känner att det saknas något. Spelkompisar kanske? Eller mer tid över för obegränsad inspelning, dubbning, mixning – åh, vad härligt det skulle vara!

Grejer fattas ju inte i detta tidevarv, och både hårdvara och mjukvara för musikdatorn verkar hela tiden gå ner i pris. Musikstudions “maskinpark” verkar faktiskt ganska så föråldrad redan.

Nu stiger “febern” igen… Bäst att försöka sansa sig lite, “sänka temperaturen”. Resonera lite sansat och realistiskt. Jag saknar kanske inriktning. Vad kan jag egentligen? Kanske det skulle vara bäst att specialisera sig inom musiken, istället för att försöka vara något slags enmansorkester och göra allt själv?
Fortsätt läsa

Den där producenten behövs nog om det ska bli någon musik…

I want to be a producer” sjunger man i Mel Brooks berömda film “The Producers” från 1968 (ny version gjordes 2005). Visst känner man tjusningen att få producera! Det må vara en broadway-musical eller en musikinspelning. Tänk att få organisera ett “verk” och se hela processen från början till slut, att få arbeta med en massa begåvade artister och proffs!

I en modern digital musikstudio där hemma kan du göra just detta – helt själv! Du är kanske som jag din egen “producent”. Men vad producerar vi egentligen? Bara det att det går att göra något, betyder inte att det kommer att göras och att andra kommer få resultatet i sin hand. Man skulle kanske behöva en musikproducent, i ordets traditionella betydelse.

Du ska själv välja material, skriva det om du också är låtskrivare. Arrangera det, och kanske också notera det. För att inte tala om att rigga mikrofoner, spela in dig själv och dubba i ett antal spår. Inspelningstekniker är du, vid mixerbordet sitter du, och kommer det så långt som till att slutföras ska du mastra också. Alla dessa uppgifter är ju var och en jättesvår i sig. Hur samordnar man allt och får det att gå framåt?

Det skulle man kunna säga är producentens idealiska roll. Få det att hända. Till exempel att hålla ett ungt rockband på samma linje och arbetssamma under en hel inspelning, vilket nog inte alltid är så lätt. Många praktiska saker måste ordnas, t.ex. att samordna komposition och arrangering av material med studiotid och personal, samt tillgång till studiomusiker och instrument.

Dessutom, det finns ju alltid ett mål. För det mesta har ju en cd-skiva inte bara målet att vara bra, utan också att spridas i en vidare krets – vara kommersiellt gångbar! Helt klart måste producenten tänka på kassan, både på de tillgångar som finns för att genomföra det hela och på den framtida vinsten.

Det är väl inte konstigt att många kreativa musiker har betraktat en musikproducent med lite misstänksamhet, om inte som en fiende. Många har försökt producera sig själva i stället för att en producent ska välja låtar och bestämma stil och allt.

I Mark Ribowsky´s biografi om Stevie Wonder – som hunnit med både att vara underbarn, nyskapare och guru – beskrivs hur den drygt 20-årige Stevie fungerade i studion, när man skapade musiken till plattor om “Music on My Mind” och “Talking Book” (båda 1972). Musikproduktion på hög nivå, men hur blev det verklighet?

Han möter upp i musikstudion med Bob Margouleff och Malcolm Cecil, som skötte den bokstavligt talat rumkrävande synthen (“TONTO”), samt alla andra studiosysslor. Det började alltid med, “Ok, vad vill du göra i dag då?” Man började spela någonting, varefter Stevie började spela på något annat och föreslog att man skulle spela in det. Ett slags organiserat kaos.

Man lät för säkerhets skull bandspelaren gå hela tiden, och så fick man faktiskt fram en hel massa material, av vilket bara en bråkdel gavs ut. På mycket av musiken spelar faktiskt Stevie alla instrumenten och sjunger alla stämmor – och inte dåligt!

Stevie Wonder står som producent, men, hade det verkligen blivit något resultat om det inte varit för dessa två medproducenter? O andra sidan gav det fria konceptet rum för mycket spontanitet, vilket säkert gjorde underverk.

Mycket annorlunda jämfört med det vanliga systemet hos Motown, skivbolaget. Han kom med sin nya låt. Blev den godkänd fick han komma och spela in sången en tid senare, på en redan färdig instrument-mix. En “fabrik” med producenterna som något slags förmän.

Helt klart sätter många producenter, både självständiga och anställda av skivbolag, kommersiella intressen före de artistiska/konstnärliga.

Nåja, jag är inte ute efter att tjäna pengar på musik, och för övrigt vet jag inte riktigt vilket specifikt mål jag har. Att helt enkelt ha kul och känna att man skapar något är nog tillräckligt. Vad har du förresten för mål? Känner du ibland att du skulle behöva en riktigt bra musikproducent till din hjälp?

Referens:

Signed, Sealed and Delivered – The Soulful journey of Stevie Wonder”,  Mark Ribowsky  2010

Några ackordföljder att använda i låtskrivandet

Har du någon gång fått till ett riktigt schyst beat, men sen fastnat i ackorden? Det blir liksom bara lika som förut? På kvintcirkeln finns alltid nya vägar att gå. Den kan också hjälpa dig att få en idé om vad dina favoritmusiker använder i sin musik.

Jag älskar kvintcirkeln! (Mer om kvintcirkeln här..) Den har hjälpt mig att få ett hum om det här med harmonilära, utan att egentligen ha studerat ämnet. Och vad praktiskt att kunna få fram snygga ackordföljer till nya kompositioner! Var börjar man?

Här börjar “man”:

Kvintcirkeln

De här sex ackorden har närmast “släktskap” med varandra och är lätta att kombinera. De i mitten ger den s.k. tonarten – C i dur eller A-moll i moll. I musikteori kallas de “tonika” respektive “tonikaparallell”. Flyttar du den här zonen över cirkeln, har ackorden du kommer till samma relation till varandra.

Många, många låtar går aldrig utanför den här “hagen”, utan håller sig till en tre, fyra, fem ackord hela låten igenom. T.o.m. två ackord är vanligt. (“Kött o potatis”-rock i all ära, liksom mången dansmusik – ackorden slösar man inte på…)

Lyssna på det här exemplet. Det är i tonarten G (tonikan i det här fallet), så transponera det hela ett steg till höger på kvintcirkeln. Du har då C till vänster och D till höger. Moll-ackorden (parallell-ackorden) blir då E-moll, A-moll respektive B-moll.

G-Em-Am-D-Bm-Em-Am-D

En “rundgång” med fyra ackord som här gick runt två gånger. B-moll ersatte G den andra gången, en mycket vanlig manöver.

Med dessa sex grundackord kan du alltså laborera ganska fritt. Använd förstås öronen och ditt goda omdöme. Går du utöver dessa sex – utforskar lite utanför “hagen” – kan det låta friare och intressantare, men också onaturligt om du inte ser upp.

Hur vet man i vilken tonart en låt går? För det mesta slutar den helt naturligt på just det ackordet.

Ska låten vara i moll använder du ackorden på undersidan, men det till höger om tonikan (som då är ett mollackord) blir vanligen i dur. I tonarten A-moll blir det alltså E, inte E-moll.

Det här ackordet, som naturligt “drar mot”, eller löses upp i tonikan kallas “dominant”. Alltså G mot C och E mot A-moll, D mot G o.s.v. På de här ackorden kan du lägga en “sjua”, t.ex. G7.

Här är ett mönster som är vanligt i många, om än inte alla, musikstilar:

Am-D-G

D (dominanten) leder naturligt till G, men du lägger även A-moll före. (En s.k. “II-V-I-progression”, 2-5-1, efter grundtonernas plats på skalan.)

Vill du alltså ha lite mer ackord att “väva” runt din melodi, kan du prova att lägga till de här två ackorden före ett annat. Det beror ju förstås på om det passar din musikstil. G utökas alltså till Am-D-G, och C blir Dm-G-C o.s.v.

Är man inne på jazz/fusion/funk-linjen, där man ibland riktigt “frossar” i harmonier, kan man faktiskt gå riktigt långt bort på kvintcirkeln och byta ut dominanten mot ackordet tvärsöver. Precis mittemot D på kvintcirkeln ligger ju t.ex. Ab. Ackordföljen blir då “kromatisk”, Am-Ab-G:

Kromatik  (enligt en del helt onödig “akrobatik”)

Prova att “vandra” runt lite på kvintcirkeln. Att gå åt vänster så här kallas för en “tonal kvintgång”:

Dm-G-C-F-Bm-E-Am  (Används förresten i Gary Moore´s “Still Got the Blues”, förutom tusentals andra låtar.)

Eller den här ackordslingan i A-dur:

Bm-E-A-D-Bm-E-A  (Visst finns det ett system!)

Går du åt höger i steg, kan det låta så här :

Fm-C-Eb-Bb-Db-Ab-C  (Låter bra likt Eagle´s “Hotel California” i början, eller hur?)

Är du som jag och ofta nöjer dig med en blues?

A-A-D-A-E-A  Grundläggande bluesmönster i A-dur.

Den spelas oftast över tolv takter, därav “bluestolva”.

Lägg gärna upp en kommentar med någon av dina ackordfavoriter!

Musikteori – till nytta i din musikstudio?

Brukar du ta ut melodi och ackord till låtar på gehör? Får du plötsligt en idé i huvudet gäller det ju att snabbt “få ut den”, och “fånga den” med din gitarr/piano eller ett annat instrument. Alternativet är att skriva upp musiken du tänker på – på papper eller i din musikdator. Finns det något enkelt hjälpmedel för att få det rätt?

Det blir ju inte alltid lätt att överföra något så abstrakt, spontant och känslomässigt som musik, till ett notpapper, eller till ett sextonspårs-arrangemang i Cubase i datorn.

Har du suttit där, haft musiken klar i huvudet, och kanske t.o.m. nynnat eller sjungit melodin, men det har inte kunnat att hitta rätt ackord? Med mycket provande och trixande med “fel” ackord, har den ursprungliga melodin sakta men säkert tonat bort eller förvanskats? Borta för alltid…

Lär dig harmonilära!” säger den lärde. “Då är det lätt!” Så lätt är det kanske inte, om du varken har tid eller möjligheten att sätta dig och studera det nu. ( Det finns en del webbplatser med bra träning i musikteori. )

 

Om så vore, är det ändå ingen garanti för att musiken i ditt huvud blir någonting på riktigt. Många har blivit så låsta i alla musikteorins “gyllene regler”, att kreativitetens spontanitet har släckts. Har du bra gehör och kan skapa musik i huvudet ska du vara glad att du har den talangen! (Jimi Hendrix kunde visst just inte någon harmonilära alls.)

Om du då har tagit ut melodin, det må vara en egen komposition, eller helt enkelt för att göra en cover på en annan låt, vilka är då ackorden? Vilken basgång kan man använda? Ja, med bara en melodislinga blir det ju ändå inte så mycket. Kan kanske lite harmonilära ändå vara behjälpligt i din musikstudio?

Det finns ju förstås digitala musikprogram som kan vara nyttiga. För songwriting är faktiskt Band-in-a-Box riktigt vettigt, där man lätt kan jämföra olika ackordgångar och höra dem spelas upp i olika stilar. Dock kvarstår problemet om man inte har något hum om vilka ackord man ska skriva in. (Funktionen som automatiskt skapar ackordföljder gör det knappast som du hade tänkt dig.)

Jag ska ge ett tips. Ett enkelt tips. Det är klart, vill man studera musikteori, noter och liknande, så kan det vara bra ju mer man kan. Men även utan en massa studietimmar kan man få kontroll över harmonierna och lättare ta ut ackord och bas till låtar. Som tur är finns det ett verktyg som är lika enkelt som sinnrikt: “kvintcirkeln”.

Kvintcirkeln
Kvintcirkeln

 

Utifrån den kan man arbeta sig riktigt långt in i harmoniernas underbara värld, och även på den mest grundläggande nivån kan man använda den för att hitta ackord på gitarren eller klaviaturet. Rätt ackord. Inte bara de som man råkar hitta när man sitter och provar allt möjligt.

Min pappa gav mig en papperskopia av kvintcirkeln när jag var liten. (Som gitarrlärare i den kommunala musikskolan har han alltid haft en massa spännande papper med noter och musiklära.) Kvintcirkeln är lätt att fatta, och jämför man olika ackordgångar hör man att det stämmer. Det roliga är att den största delen av musiken i västvärlden bara har 3 – 5 ackord, och det är samma som gäller med små variationer.

Här finns ackord för gitarr.

Här finns ackord för klaviatur.

Börja var du vill på kvintcirkeln. Ta A, för att göra det lätt på gitarren, som till vänster har D och till höger E. Där har du ackord till en miljon låtar!

ADEA A – D – E – A

Vill du ha samma harmonier i ett annat läge (i en annan tonart), gå då längs kvintcirkeln åt höger eller vänster. Stanna t.ex. vid C som kanske ligger bekvämare för din spelkompis som spelar, låt säga piano. Då har du F till vänster och G till höger, och de tre har då samma “relation” som A, D och E.

CFGC C – F – G – C

(C är ju förresten grundtonen i vårt tonala system.)

Detta är grunden, och t.ex. en vanlig “blues-tolva” har just de här ackorden. Ja, “en miljon låtar” är nog ingen överdrift.

Sen kan man ju bygga vidare. Det finns ju dur och moll (“glad” och “ledsen”), och ackorden på insidan i kvintcirkeln är mollackord, som lätt går att bygga in i en “rundgång”, som den med C, F och G. Vad tycks om att ersätta F med Dm?

CDmGC C – Dm – G – C

Intressant… Tittar du på cirkeln ser du att Dm – G – C ligger efter varandra. Betyder det att man kan gå fram och tillbaka hur som helst över cirkeln? Hur blandar man dur- och mollackord (ackorden på ovansidan respektive undersidan)? Finns det några gränser? Kan man gå så långt som från C till F#, som ligger tvärs över?

Det blir ämnet för nästa artikel, som innehåller en hel del exempel på användbara ackordföljder. Och som sagt, kvintcirkeln är en nyckel till att sen “transponera” ackorden till ett läge som passar dig och din sång bättre.

Spara kvintcirkeln, och varför inte studera in dig lite i den?

Kunde du redan det här? Toppen! Kvintcirkeln kan ju innehålla mer detaljer, som att visa hur många b- eller #-förtecken en viss tonart har. Jaha, kan du det också? Då kanske du använder kvintcirkeln till något annat, eller så kanske du har några andra smarta tips att dela med dig av…

Songwriting direkt med musikdatorn – kan vara jättepraktiskt!

Du som skapar musik vet att idéerna kan komma när som helst och var som helst. Komma, och gå lika fort… Är en dator praktisk för det ändamålet, eller är den lite för tungrodd så att säga?

För en del är en dator något som dödar inspirationen. I så fall är det kanske bäst att inte ge sig in i det här med att ha en digital musikstudio. Det blir dock en del kopplande och pulande, för att inte tala om bestyr med program, drivrutiner och buggfixar och sånt.

Har man väl utrustningen i ordning finns det nog ändå inget smidigare och effektivare för musikproduktion. Bortsett från att den kanske inte direkt är flyttbar. I det fallet är förstås en digitalporta eller musikapp till mobilen ypperlig.

Inget kan dock jämföras med en musikdator – en plattform med plats för allt som tänkas kan! Flerkanalsinspelning, midi-programmering och audio-editering, hela vägen ända fram till en slutmix och en färdigbränd CD!

Tänk bara, att ha allt på en stor skärm med bra bild. Vad bekvämt att ha allt där framför sig, inte minst spårens kompletta “timeline”.

Har du ett midikeyboard och kan spela på det något sådär? Var lycklig över det. Med kvantiseringen rätt inställd i ditt DAW kan det ju gå jättesmidigt att från ditt keyboard lägga in bas, trummor, klaviaturer etc.

Ett enkelt vst-instrument som erbjuder en grundläggande uppsättning instrument kan vara väldigt tjänligt.Native erbjuder gratis sin Kontakt 5 Player med 50 medföljande instrument. IK Multimedia (som även gör Ampltude) har något liknande, Sampletank II Free.

Man kan jobba riktigt snabbt, om man inte hamnar i någon “fallgrop” på vägen. Här några hållpunkter för att du inte ska fastna på vägen:

  • Ha om möjligt en dator enbart för detta ändamål (speciellt viktigt om du inte bor ensam.) Alla andra program, och speciellt internet, har en tendens att distrahera. Så rent som möjligt alltså, utan upp-poppande meddelanden om inkomna email etc.

  • Se till att ditt musikprogram – Logic, Cubase eller Acid, vad det vara må – startar upp så lätt och snabbt det går, och om du har datorn på, håll programmet öppet.

  • Ljudkort, mikrofoner och synthar m.m. ska naturligtvis vara inpluggade och färdiga att köra. Inget bekymmer om kablar och strömuttag (förbjudet att krypa på golvet!).

  • Låt ditt program vara “uppriggat” när det öppnar. Ex: låt en template öppna med typ fyra audio-spår färdiguppställda, samt ett midispår med vst-instrumentet för trummorna inpluggat. Låt allt vara rent från effekter. Jobbar du mer brett med midi och olika instrument kan du ju ha den vanligaste uppsättningen klar, t.ex. trummor, bas, piano, stråkar.

  • Håll stenhårt på dessa två regler:

  1. Använd inga effekter. Skjut upp det till senare.

  2. Spela in det som det blir, och editera inte. Gör hellre en ny tagning.

Tror du inte att de två reglerna är ganska vettiga? Är man sträng mot sig själv och sparar editering och effekter till sen, är det mycket lättare att hålla en bra “workflow”.

Musikdatorn är jättebra både till de stora jobben, liksom till de mindre. De oplanerade och mer spontana besöken i studion kan bli väldigt kreativa. Förutsatt att allt finns där körklart, och att du bara låter bli de där andra knapparna för stunden.

En modern portastudio i fickan – den heter app och är inte dyr

Jag skaffade en liten Zoom PS-04 digitalporta för några år sedan, mest för att kunna spela in på de fyra spåren (eller många fler om man “bouncar”, slår ihop spår). Jättesmidig, och inget fel på ljudet. Men vill man ha en liten “multitrack recorder” med sig i fickan nuförtiden, kanske många skulle välja att använda en musikapp till en mobiltelefon.

MultiTrack DAW

MultiTrack DAW, av Harmonicdog

Appar till Apple’s produkter har varit dominerande (kanske inte så länge till, Android kommer starkt). MultiTrack DAW, FourTrack, Field Recorder (FiRe), NanoStudio, GrooveMaker, Voice Band, Music Studio – alternativen är många, och det kommer hela tiden fler. Många är så otroligt billiga att det kanske känns frestande att prova allt man hittar.

Du kanske har en datorbaserad musikstudio hemma, men känner ibland att du skulle vilja komplettera med någonting mindre och enklare – att ha med sig överallt! Musikskapande är ju mycket spontanitet, och är du typ songwriter kan ju idéer komma lite när som helst och var som helst. Vad bra att då kunna “fånga” en text eller musiksnutt på en gång.

Eller du som är musiker och har en stor krets av likasinnade – vad kul att kunna inkludera spår med honom eller henne i arrangemanget, utan att ni för den sakens skull måste träffas i musikstudion. “On the fly” förevigar man stundens känsla eller atmosfär. (Så gott som man nu kan “föreviga” något med en digital fil – se upp med delete-knappen!)

Vad behöver då t.ex. en app till iPhone, iPod Touch eller iPad ha, för att tjäna dina syften? Den bör ha det och varken mer eller mindre, för att inte i slutändan krångla till det hela. Det finns ju en uppsjö av appar till dessa, och många har ju stora arsenaler med mjukvaruinstrument och midifunktioner etc.

Men om du egentligen vill ha en recorder för att kunna spela in typ sång/instrument/vardagsljud på ett enkelt sätt, skulle detta kunna vara något som “apparaten” måste ha:

  • Inspelning på åtminstone fyra, helst åtta kanaler ( = fyra stereospår).
  • Ett superenkelt interface där du utan problem kan starta/stoppa/record, samt lätt hitta fram och tillbaka längs spåren.
  • Inspelning i tillräckligt bra ljudkvalité för att sedan använda i en reguljär mix. Minst 16 bit/44 100 kHz. (Filerna kan alltså bli ganska stora. Lite minne = trubbel.)
  • Möjlighet att exportera som wav/aiff, för kunna att använda i program på datorn.
  • Ett snabbt och lätt sätt att flytta över filerna till din dator.
  • En lättsam och rätt ljudande metronom.

Akta dig för alltför många funktioner och finesser som bara komplicerar livet för dig. Och ett superläcker utseende gör inte en bra app. ( Att döma av bilderna verkar det inte vara svårt att göra dem jättesnygga. )

Effekter då? Ska du ändå använda dina inspelningar i ditt DAW i musikdatorn hemma är det väl bäst att lämna det till mixningen senare? Hur smart interfacet än är blir det ändå pillrigt att sitta och editera och lägga på effekter i en så liten apparat, åtminstone om det gäller iPhone eller iPod.

Det här handlar ju alltså om att ha något enkelt att spela in med, var och när som helst när tillfället plötsligt uppstår. Med andra mål (t.ex. loop-hantering, midi, gitarrpluggar) blir ju förstås kraven helt annorlunda.

Det kan dock vara bra om applikationen har en grundläggande equalizer, en lättanvänd kompressor, samt någon slags gate för att få bort bakgrundsljud som helt enkelt råkar finnas där du vill spela in. Däremot reverb, chorus och rena mixningseffekter anser jag att det är bäst att lägga åt sidan så länge. ( En autotune skulle kanske vara praktisk, om polarna ska vara med och spela in sång, he he…)

Vad säger erfarenheten av att använda av dessa digitala portastudior? Jag har inte använt någon själv, men det kanske du som läser har, tipsa gärna!

Som sagt, priserna pressas tydligen neråt och många skaffar kanske en hög, provar och använder det som funkar bäst. Helt naturligt borde de dyrare ge mer.

Har man in iPad kanske ändå det gamla beprövade Garageband är det bästa alternativet, vilken inte är dyr.

Några test på nätet:

MultiTrack DAW

Field Recorder

FourTrack

Garageband vs. MultiTrack DAW

Vilken workflow i musikstudion fungerar för dig?

En kompis berättade en gång att för honom funkade det bäst att lägga på trummorna på slutet. Låter kanske lustigt, men fungerar det så är det ju bra… Vad börjar du med?

Tänk dig in i detta: du sitter där med en snabb dator, ett kompetent musikprogram för audio såväl som midi, ett bra ljudkort med fina A/D-omvandlare och lite härliga mjukvaruinstrument. Kanske en riktig amerikansk Fender-gitarr, eller några kraftfulla synthar. För övrigt har du softsyntar med symfoniorkester, brass-sektion, ett Abbey Road-trumset m.m. För att mixa ihop allt saknar du inte diverse vst-plugins och annat för närmast professionell kvalitet. Dessutom – du har en fräsch idé i skallen!

En drömsituation som mycket väl kan vara verklighet idag – utan att man är miljonär. Det är bara det att man kan känna sig lite överväldigad av alla dessa möjligheter, och inte veta var man ska börja. (Då är det ju lätt att gå och fixa en macka och sätta sig framför TV:n istället.) I den professionella världen skulle du kanske till din hjälp ha en producent (kan vara till hjälp eller “stjälp”), en tekniker som sköter mickar och annat, en annan tekniker vid mixerbordet, plus lite andra assistenter. Men nu ska du göra allt själv.

Var börjar du?

Med metronomen klickande spelar du in lite enkelt ackordspel, och lägger sedan på sång? Eller tycker du det är lättare att börja med att sjunga in och spela in fraser som de kommer, och sedan pussla ihop det? Tycker du kanske om att skriva på pianorullen eller notskrift, och arrangera det mesta innan du lägger på varje stämma. Du är kanske så organisatorisk att du har allt skrivet och planerat på förhand?!

Är man en grupp är ju fördelen att det mesta kan falla på plats automatiskt eftersom den ena kan det, och den andra det etc. Man “nöter in kugghjulen”, och hittar ett sätt att producera musik tillsammans. Ofta fungerar det också bara på ett sätt. När man är själv har man inte det stödet, men o andra sidan har man friheten att hitta bättre och bättre metoder.

Du står nu kanske där ensam, och dina polare är Pro Tools, Native, M-audio, Shure och Tascam, eller vad de nu heter. Det är du som bestämmer och driver på det hela – på gott och ont. Hur hittar man då vägen från en vision fram till ett “färdigt” resultat?

Det här kan nog diskuteras mycket. Det finns nog många som på senare tid, allteftersom “studioarsenalerna” växt allt snabbare, har erfarenhet av hur svårt det är att handskas med all utrustning. Att nå fram till en färdig “slutprodukt”.

En sak att fundera på:

Hur är det att “gå in” i din närmast virtuella musikstudio? Kan du hålla ordning och reda, så det är lätt att börja jobba? Exempel: Du sätter på din dator, ditt Windows exempelvis startar upp utan problem, du sätter igång Cubase, Logic eller vad du har och vips står det klart för inspelning med inte för många spår och rätt effekter ipluggade? Eller “snubblar” man lätt på något?

Den analoga inspelningsstudion har förstås många gånger fler “burkar” och sladdar, men i den digitala studion finns ju andra problem som kan stöka till det. Det är nog ingen som inte haft “huvudvärk” av kraschande program, drivrutiner, överbelastad cpu eller liknande som kväver inspirationen. För att inte tala om virus. Även ett väl fungerande system, men med för många program samtidigt på skärmen kan ju stöka till det där uppe i huvudet på en.

Sedan är ju inte den ena den andre lik, så det gäller ju att hitta en workflow som brukar fungera för dig. Ett enkelt och otvunget upplägg som bäddar för spontanitet och, varför inte leklust? Ja, som när man satt och slog på gitarren och nynnade fram en ny melodi.

Hemstudion och dess producent/kompositör/musiker/ljudtekniker  – allt i ett  –  kanske ibland är bäst avstängd, då man jobbar med lite mindre hjälpmedel. Kanske en liten digitalporta? Eller hur är det med t.ex. en iPhone eller iPad med smarta “appar” – helt fungerande musikprogram – och en specialanpassad mikrofon? Du gör din “demo” där lekande lätt, och sedan gör du resten i den “stora” studion? Det tål att tänka på…

Om inspirationen saknas i musikstudion

Efter en lång tid utan någon riktig geist i musikskapandet, är det jätteskönt när lusten och inspirationen kommer tillbaka. Men vad är egentligen det här med inspiration, är det medfött? Eller får man det genom att uppleva speciella saker – som t.ex. en vacker soluppgång? Kanske den i själva verket finns där hela tiden, men den behöver något som utlöser den. I så fall borde man ju kunna få fram den när man vill, som när man har fått lite tid över för hemmastudion, eller när man sitter och komponerar något.

Stravinskij, som få skulle säga inte gjorde inspirerade grejer, skrev: “Just as appetite comes by eating, so work brings inspiration, if inspiration is not discernible at the beginning.” Även om inspirationen inte finns där i början, kommer den alltså under arbetets gång. (I hans bok “Musikens Poetik” argumenterar han grundligt om detta, en bok att rekommendera om någon gillar det teoretiska.)

Är detta sant? Ja, som min farsa brukar säga: “inspiration är som transpiration (= svett) – den kommer när man jobbar!”

Men ibland jobbar man inte. Vissa perioder känns det som om inget funkar eller blir som jag vill. Då tänker jag att jag ju inte är någon riktig gitarrist och helt enkelt ger mig på för svåra saker. Negativt tänkande… Jag börjar med lite sjungande, och det börjar snart sticka och irritera i halsen. Någon skada?… Eller så har jag lyckats få till lite material, och sitter vid min lilla musikdator och mixar och provar olika effekter – men det “låter ju inte som jag ville”… Varför håller man på egentligen? Men det är ju så otroligt kul!

Sedan kommer de praktiska hindren: inte tid nu, inte ro nu, det är inte tyst omkring nu etc. Ibland är det nog egentligen omedvetna ursäkter – kanske ett slags prestationsångest, ett sätt att skjuta upp ett möjligt misslyckande igen där i studion? Det är då det är lätt att börja vänta och tänka att det är inspirationen som fattas.

Har du bestämt dig för att hålla på med det där, gör det då! Börjar du bara göra något, kommer inspirationen! Men du måste ta lite utrymme i vardagen och låta något hända. (Är du som jag, som har familj och vänner – de kan ju ibland tycka att man “försvinner” i musikstudion lite för mycket kanske?) Och det går sällan att planera när det blir bäst, spontaniteten måste ha lite spelrum.

Ibland kan t.o.m. kortare stunder, med någon slags bra stress, bli väldigt produktiva. I motsats till vissa sedan länge planerade “sessioner” som blir utan resultat. Viktigt är att hålla igång så att det händer något – sitt inte och vänta på inspirationen. Hitta din “workflow“.

En annan sak: glädjen, den positiva upplevelsen, är fundamental för att kunna gå framåt. Är det bara roligt att hålla på, då kommer det intressanta grejer efter hand, och du glömmer trötthet och problem som kan uppstå. Och visst hjälper det om du har något nytt där, vare sig det rör sig om en annan spelkamrat, en ny effektpedal eller någon nytt fräscht vst-instrument installerat på musikdatorn.

Men en något hindrar glädjen i musikproduktion, är om man sitter för länge och nöter på något. Spelar in, tar om, tar om igen, mixar på alla möjliga sätt, ändrar… sådär ja… nähä… Till sist är man inte säker på om man ska fortsätta.

Jag har som mål att varje stund jag sätter mig, det må vara för en eftermiddag eller för en kvart – få fram ett “färdigt” resultat! Om så bara två takter som jag ändå känner mig någorlunda nöjd med. Då får det bli “demon”, eller modellen, för resten av projektet, och en drivande kraft att fortsätta framåt. Gick det att få det så här bra, ska nog resten gå också. Annars är risken att det aldrig blir något “klart”.

Viktigt för inspirationen:

  • Håll pennan/spelandet/programmerandet igång. “Inspiration är som transpiration…”
  • Låt alltid glädjen och lusten finnas där.
  • Försök alltid få till ett resultat, även bara några få takter som känns “rätt”. Du producerar ju musik, eller hur?