Taggad: musikstudio

Den där producenten behövs nog om det ska bli någon musik…

I want to be a producer” sjunger man i Mel Brooks berömda film “The Producers” från 1968 (ny version gjordes 2005). Visst känner man tjusningen att få producera! Det må vara en broadway-musical eller en musikinspelning. Tänk att få organisera ett “verk” och se hela processen från början till slut, att få arbeta med en massa begåvade artister och proffs!

I en modern digital musikstudio där hemma kan du göra just detta – helt själv! Du är kanske som jag din egen “producent”. Men vad producerar vi egentligen? Bara det att det går att göra något, betyder inte att det kommer att göras och att andra kommer få resultatet i sin hand. Man skulle kanske behöva en musikproducent, i ordets traditionella betydelse.

Du ska själv välja material, skriva det om du också är låtskrivare. Arrangera det, och kanske också notera det. För att inte tala om att rigga mikrofoner, spela in dig själv och dubba i ett antal spår. Inspelningstekniker är du, vid mixerbordet sitter du, och kommer det så långt som till att slutföras ska du mastra också. Alla dessa uppgifter är ju var och en jättesvår i sig. Hur samordnar man allt och får det att gå framåt?

Det skulle man kunna säga är producentens idealiska roll. Få det att hända. Till exempel att hålla ett ungt rockband på samma linje och arbetssamma under en hel inspelning, vilket nog inte alltid är så lätt. Många praktiska saker måste ordnas, t.ex. att samordna komposition och arrangering av material med studiotid och personal, samt tillgång till studiomusiker och instrument.

Dessutom, det finns ju alltid ett mål. För det mesta har ju en cd-skiva inte bara målet att vara bra, utan också att spridas i en vidare krets – vara kommersiellt gångbar! Helt klart måste producenten tänka på kassan, både på de tillgångar som finns för att genomföra det hela och på den framtida vinsten.

Det är väl inte konstigt att många kreativa musiker har betraktat en musikproducent med lite misstänksamhet, om inte som en fiende. Många har försökt producera sig själva i stället för att en producent ska välja låtar och bestämma stil och allt.

I Mark Ribowsky´s biografi om Stevie Wonder – som hunnit med både att vara underbarn, nyskapare och guru – beskrivs hur den drygt 20-årige Stevie fungerade i studion, när man skapade musiken till plattor om “Music on My Mind” och “Talking Book” (båda 1972). Musikproduktion på hög nivå, men hur blev det verklighet?

Han möter upp i musikstudion med Bob Margouleff och Malcolm Cecil, som skötte den bokstavligt talat rumkrävande synthen (“TONTO”), samt alla andra studiosysslor. Det började alltid med, “Ok, vad vill du göra i dag då?” Man började spela någonting, varefter Stevie började spela på något annat och föreslog att man skulle spela in det. Ett slags organiserat kaos.

Man lät för säkerhets skull bandspelaren gå hela tiden, och så fick man faktiskt fram en hel massa material, av vilket bara en bråkdel gavs ut. På mycket av musiken spelar faktiskt Stevie alla instrumenten och sjunger alla stämmor – och inte dåligt!

Stevie Wonder står som producent, men, hade det verkligen blivit något resultat om det inte varit för dessa två medproducenter? O andra sidan gav det fria konceptet rum för mycket spontanitet, vilket säkert gjorde underverk.

Mycket annorlunda jämfört med det vanliga systemet hos Motown, skivbolaget. Han kom med sin nya låt. Blev den godkänd fick han komma och spela in sången en tid senare, på en redan färdig instrument-mix. En “fabrik” med producenterna som något slags förmän.

Helt klart sätter många producenter, både självständiga och anställda av skivbolag, kommersiella intressen före de artistiska/konstnärliga.

Nåja, jag är inte ute efter att tjäna pengar på musik, och för övrigt vet jag inte riktigt vilket specifikt mål jag har. Att helt enkelt ha kul och känna att man skapar något är nog tillräckligt. Vad har du förresten för mål? Känner du ibland att du skulle behöva en riktigt bra musikproducent till din hjälp?

Referens:

Signed, Sealed and Delivered – The Soulful journey of Stevie Wonder”,  Mark Ribowsky  2010

En modern portastudio i fickan – den heter app och är inte dyr

Jag skaffade en liten Zoom PS-04 digitalporta för några år sedan, mest för att kunna spela in på de fyra spåren (eller många fler om man “bouncar”, slår ihop spår). Jättesmidig, och inget fel på ljudet. Men vill man ha en liten “multitrack recorder” med sig i fickan nuförtiden, kanske många skulle välja att använda en musikapp till en mobiltelefon.

MultiTrack DAW

MultiTrack DAW, av Harmonicdog

Appar till Apple’s produkter har varit dominerande (kanske inte så länge till, Android kommer starkt). MultiTrack DAW, FourTrack, Field Recorder (FiRe), NanoStudio, GrooveMaker, Voice Band, Music Studio – alternativen är många, och det kommer hela tiden fler. Många är så otroligt billiga att det kanske känns frestande att prova allt man hittar.

Du kanske har en datorbaserad musikstudio hemma, men känner ibland att du skulle vilja komplettera med någonting mindre och enklare – att ha med sig överallt! Musikskapande är ju mycket spontanitet, och är du typ songwriter kan ju idéer komma lite när som helst och var som helst. Vad bra att då kunna “fånga” en text eller musiksnutt på en gång.

Eller du som är musiker och har en stor krets av likasinnade – vad kul att kunna inkludera spår med honom eller henne i arrangemanget, utan att ni för den sakens skull måste träffas i musikstudion. “On the fly” förevigar man stundens känsla eller atmosfär. (Så gott som man nu kan “föreviga” något med en digital fil – se upp med delete-knappen!)

Vad behöver då t.ex. en app till iPhone, iPod Touch eller iPad ha, för att tjäna dina syften? Den bör ha det och varken mer eller mindre, för att inte i slutändan krångla till det hela. Det finns ju en uppsjö av appar till dessa, och många har ju stora arsenaler med mjukvaruinstrument och midifunktioner etc.

Men om du egentligen vill ha en recorder för att kunna spela in typ sång/instrument/vardagsljud på ett enkelt sätt, skulle detta kunna vara något som “apparaten” måste ha:

  • Inspelning på åtminstone fyra, helst åtta kanaler ( = fyra stereospår).
  • Ett superenkelt interface där du utan problem kan starta/stoppa/record, samt lätt hitta fram och tillbaka längs spåren.
  • Inspelning i tillräckligt bra ljudkvalité för att sedan använda i en reguljär mix. Minst 16 bit/44 100 kHz. (Filerna kan alltså bli ganska stora. Lite minne = trubbel.)
  • Möjlighet att exportera som wav/aiff, för kunna att använda i program på datorn.
  • Ett snabbt och lätt sätt att flytta över filerna till din dator.
  • En lättsam och rätt ljudande metronom.

Akta dig för alltför många funktioner och finesser som bara komplicerar livet för dig. Och ett superläcker utseende gör inte en bra app. ( Att döma av bilderna verkar det inte vara svårt att göra dem jättesnygga. )

Effekter då? Ska du ändå använda dina inspelningar i ditt DAW i musikdatorn hemma är det väl bäst att lämna det till mixningen senare? Hur smart interfacet än är blir det ändå pillrigt att sitta och editera och lägga på effekter i en så liten apparat, åtminstone om det gäller iPhone eller iPod.

Det här handlar ju alltså om att ha något enkelt att spela in med, var och när som helst när tillfället plötsligt uppstår. Med andra mål (t.ex. loop-hantering, midi, gitarrpluggar) blir ju förstås kraven helt annorlunda.

Det kan dock vara bra om applikationen har en grundläggande equalizer, en lättanvänd kompressor, samt någon slags gate för att få bort bakgrundsljud som helt enkelt råkar finnas där du vill spela in. Däremot reverb, chorus och rena mixningseffekter anser jag att det är bäst att lägga åt sidan så länge. ( En autotune skulle kanske vara praktisk, om polarna ska vara med och spela in sång, he he…)

Vad säger erfarenheten av att använda av dessa digitala portastudior? Jag har inte använt någon själv, men det kanske du som läser har, tipsa gärna!

Som sagt, priserna pressas tydligen neråt och många skaffar kanske en hög, provar och använder det som funkar bäst. Helt naturligt borde de dyrare ge mer.

Har man in iPad kanske ändå det gamla beprövade Garageband är det bästa alternativet, vilken inte är dyr.

Några test på nätet:

MultiTrack DAW

Field Recorder

FourTrack

Garageband vs. MultiTrack DAW

Vad behövs i musikstudion? Del II: Mjukvaran

Det finns verkligen många program för musikproduktion nuförtiden, och de blir bara kraftfullare och användarvänligare hela tiden. Vad skulle bästa fylla dina behov, och “tjäna” dig i din musikproduktion?

Logic Express
Logic
Reason
Reason

Artikeln från den 19 september handlade om “hårdvaran”, alltså de apparater som kan behövas. Till en datorbaserad hemmastudio blir det ju ljudkort, högtalare, kanske mikrofoner och någon synt etc. Jag poängterade att man inte bör snåla med detta då det är det som faktiskt låter.

Mjukvaran, som ofta tenderar att få mest uppmärksamhet, är ju bara verktyg för att sätta ihop det hela. Naturligtvis har förstås även sådant som effekter och mjukvaru-instrument betydelse för ljudet.

Men när det gäller ditt DAW (“digtal audio workstation”), kan du enligt min åsikt tjäna på att välja det lite enklare, avskalade, och helst specialiserade programmet. Då är det lättare att koncentrera dig på vad du egentligen har tänkt göra, och du behöver inte slösa bort en massa tid på att lära dig komplicerade proffs-program, och sitta och testa en massa smarta funktioner som du egentligen inte behöver. Tygla musikdatorn!

Nu följer en kort översikt över olika begrepp som är viktiga att tänka på, samt några vanliga program för musikskapande upplistade.

  • Midi = Midi är ett dataspråket för att “programmera” musik. Man matar på olika sätt in information om toner, styrka, längd, instrument, pitch bend och effekter m.m. Det är alltså bara fråga om information, inte ljudet i sig. Programvara eller traditionella syntar spelar sedan upp det. Med midi kan man även kontrollera musiken i real time under uppspelningen.

  • Audio = Verkligt inspelat ljud, dock digitalt, inte analogt som förr (t.ex. med en rullbandspelare). Med digital teknik spelar man lättare in, på många fler spår parallellt (“dubbar”), och med mycket mer flexibilitet. Blir det misslyckat, tryck bara på “delete”.

  • Loopar = En “loop” är en slinga som upprepas, och i loopbaserad musik, som t.ex. modern dansmusik, används både audio och midi. Här behöver man ofta mycket funktioner för att editera korta ljudbitar, t.ex. ändra tonhöjd utan att längden förändras och vice versa, samt använda många olika (ibland bisarra) effekter.

  • Effekter = Det produceras sällan musik utan några effekter alls. Grundläggande är sådant som reverb, equalizer och kompressor. Övrigt kan vara allt tänkbart från chorus, flanger till wah-wah, och vocoder. Oftast används effekter i form av s.k. “plugins”, som t.ex. VST och RTAS.

  • Mjukvaruinstrument = Program som fungerar som en synth. Ett piano, en samling trumset, en stråksektion eller en digital version av en gammal klassisk analog synthesizer. Styrs genom “midi”. Dominerande är Steinbergs VSTi.

  • Video = Att skriva musik, eller helt enkelt ljud, till film, har även det blivit lättare, mycket på grund av snabbare datorer. Ett ett DAW kan du sätta in videofiler i arrangemanget, och ordna ljudet parallellt med filmsekvenserna.

Fråga dig därför, vad ska jag göra? Vad gör jag bäst, och vill fokusera på? Är det att jobba med “loopar”? Då skulle säkert många nämna program som Acid, Ableton Live, Reason och Fruityloops, som är populära för just detta ändamål.

Arrangerar du musik och skriver noter? De just nämnda programmen kanske inte är så praktiska för det ända målet, men däremot Sibelius och Finale har det som specialitet.

Vill du ha en bred bas, för omfattande inspelning, och för att använda mjukvaru-trummor och andra instrument? Programmet behöver förstås vara bra enkelt att använda ( “rec”, “start”, “stop” typ), och samtidigt ha de midifunktioner du behöver, t.ex. stöd för de mjukvarusyntar du har, samt vissa praktiska funktioner för kvantisering o.d. Tänk i förväg på hur många spår du kommer att behöva. (Vem behöver 128 spår?)

Är du inne på film, kanske du lockas av Steinbergs flaggskepp Nuendo, som ska vara perfekt för det ändamålet.

Nu har ju programmen blivit så bra att de ofta kan göra allt, mer eller mindre. Kom bara ihåg att hur kul det än är att kunna ha “allt”, sätter det ofta käppar i hjulet för produktiviteten, eftersom det blir för stort och komplicerat.

Det här området har dessutom blivit så kommersialiserat, och reklamen, som förr mest riktade sig till de professionella, nu mer riktar sig till amatörer och “vanliga” (kanske som du och jag). Går man helt sonika till musikaffären, är det lätt att man kommer hem med något som egentligen inte alls passar en.

Om du just nu funderar på att skaffa en datorbaserad musikstudio, rekommenderar jag att utforska och kanske t.om. prova några av de program som finns. En del har trial- eller demoversioner. Alla har ju olika smak – det en tycker är smidigt, är krångligt för en annan.

Ofta kan man också ladda ner manualer, se videos på Youtube, samt läsa en hel del på nätet. Studios Forum är jättebra, och har hela avdelningar för de vanligaste programmen. Välj noga, utan att under tiden glömma bort att sjunga, ta fram guran eller plita ihop texter. (Bli inte teknik-nörd!)

Några länkar till populära märken (så klart inte komplett lista), varav en del har nedladdningsbara demos:

Ableton trial

Acid trial

Cubase, Sequel och Nuendo: steinberg.net

   Sequel trial

Finale trial

Fruity Loops trial

Logic

Pro Tools

Reason trial

Sibelius trial

Sonar

Tracktion

Vad behövs i musikstudion? Del I: Hårdvaran

Vad jag har lärt mig vid det här laget – efter mycket slöseri med tid minst sagt – är att man inte behöver mycket utrustning för att skapa inspirerad musik. Däremot kan för mycket prylar i din musikstudio, och speciellt sådant du egentligen inte behöver, vara en distraktion och stjäla värdefull tid.

Vad är det egentligen du vill göra? Vill du spela bra gitarr, vill du skriva sånger eller skapa techno? Vars och ens behov kan variera väldigt mycket. Däremot vill ju säkert tillverkarna av musikstudioutrustning få oss att tro att man ska ha allt som kan tänkas behövas – speciellt eftersom priserna hela tiden går ner – och det kommer hela tiden nya paket och “bundles” som verkar vara den kompletta lösningen. Och visst är det kul att handla.

Det som mest attraherar våra blickar är oftast mjukvaran. Ett komplett mixerbord där på skärmen, eller mjukvaruinstrument med så verklighetstrogna skal. Läckert! Och vågformen där ser så spännande ut att “hugga in på” i editeringsprogrammet! Gillar man manicker och knappar (som jag) är det nog det som syns på skärmen som verkar intressantast.

Ett vanligt problem är då – speciellt om man har begränsad budget – att man snålar in på det som verkligen låter: hårdvaran. En mikrofon har kanske inte en enda knapp. Och monitorer ser sällan speciellt spännande ut, inte ljudkort heller. Men det är ju det här som verkligen producerar det ljud som man sedan ordnar till inne i datorn. Ett grundläggande ljudspår låter faktiskt inte bättre eller sämre i t.ex. Pro Tools, Nuendo eller Tracktion .

För ta ett par exempel: Du älskar att sjunga och lägga på egna stämmor etc. Sjunger du in med en halvdan mikrofon, hjälper det inte hur avancerat inspelningsprogram du har. Och effekter, som chorus, kompressor/limiter, reverb och stereoeffekter, kan göra resultatet intressantare, men aldrig ge din röst mer djup, känsla eller “bett”.

Eller behärskar du verkligen piano/keyboard? Säg att du har ett ganska bra Roland digitalpiano hemma, men njuter alltid som mest när du får sätta dig framför ett riktigt piano eller flygel.

Att skaffa en digital musikstudio kanske kan vidga din musik både på längden och tvären, och du blir kanske till slut en stor orkester. Men din spelglädje skulle kanske bli ännu större – och resultatet bättre – om du istället hade lagt en del av pengarna på ett instrument som verkligen passat som handsken. Kanske ett fint akustiskt piano. Förutsatt att du då också kunde satsa på allt som behövs för att spela in det, som mikrofoner och, inte minst, ett bra rum.

I en helt annan situation är du som inte spelar in någonting (eller bara någon specialeffekt ibland), utan som producerar musik utifrån helt digitala byggstenar. Så kallad loopbaserad musik, typ techno, house och hiphop. Helt klart är din musikmjukvara och dina dvd-skivor med ljudbanker basen, men det ska ju ändå nå fram till dina öron till slut, och hur låter det? Är det möjligt att producera musik mixad med billiga hörlurar eller datorhögtalare, som sedan låter bra på ett dansgolv där högtalarna är lika stora som din studiohörna? Knappast.

Vad behövs då för hårdvara och “materiell” utrustning? I det senaste exemplet är förstås bra monitorer i ett “rätt” rum, eller möjligen tillräckligt bra hörlurar, fundamentalt för att göra rättvisa åt t.ex. baskaggen, komprimerade basar och mycket decibel.

Också att tänka på är att ljudkortet (mer om ljudkort) inte behöver ha många ingångar eller ens en speciellt bra A/D omvandlare (det som förvandlar inspelat ljud till digitala signaler), men att det å andra sidan kan vara bra med fler utgångar i fall du vill använda olika externa effekter, och att D/A omvandlaren ska vara kanon. (Den gör dina loops “snygga” även utanför skärmen).

Ska du spela in sång eller akustiska instrument är det mest troligt att du förr eller senare kommer att vilja ha en inte bara bra, utan utmärkt ljudåtergivning. Då är det lika bra att ställa in sig på att ha en riktigt bra mikrofon och preamp, med stativ och allt som hör till, samt ett passande akustiskt rum. Ljudkortet bör förstås passa din behov, och ha bra A/D omvandlare och väldigt låg brusnivå för kräsna öron. Ungefär samma principer gäller för inspelning av elektriska instrument. Och ju fler som ska spelas in samtidigt, ju fler ingångar behöver ljudkortet.

Ett annorlunda scenario är låtskrivaren som sitter och komponerar och arrangerar genom att använda midi och VST-instrument eller liknande, eller kanske någon extern synt. Mjukvara för notskrift, som t.ex. Sibelius och Finale, är ju praktisk. I det här fallet räcker det kanske att lyssna med enklare monitorer eller hörlurar. Å andra sidan blir nog det ergonomiska desto viktigare: många timmars notskrivande blir nog bara alltför tröttsamt med dålig skärm, obekväm mus eller för hård stol.

Det gäller att träffa rätt från början, men att ändå komma ihåg att musikstudion säkert förbättras efter hand. Stirra dig bara inte blind på mjukvaran, du är ju dock själv av “kött och blod”, och ljud kommer alltid att förbli ljudvågor och akustik.

Du hade kanske inte tänkt ha ett separat, ljudisolerat rum för din hemstudio, men det kanske är det enda rätta med tanke på vad du vill göra. (Speciellt om du kommer att behöva spela in olika musiker, eller till och med ensembler, då och då.)

Eller kanske drömgitarren eller supersaxen verkar vara orimligt dyr, men att köpa den och spela in på gratis Audacity tills vidare, blir ändå det som får dig att skilja från mängden.

Nog om det hårda. Helt klart att musikprogramvaran också viktig. Nästa artikel handlar mer om den “djungeln”.

Vilken workflow i musikstudion fungerar för dig?

En kompis berättade en gång att för honom funkade det bäst att lägga på trummorna på slutet. Låter kanske lustigt, men fungerar det så är det ju bra… Vad börjar du med?

Tänk dig in i detta: du sitter där med en snabb dator, ett kompetent musikprogram för audio såväl som midi, ett bra ljudkort med fina A/D-omvandlare och lite härliga mjukvaruinstrument. Kanske en riktig amerikansk Fender-gitarr, eller några kraftfulla synthar. För övrigt har du softsyntar med symfoniorkester, brass-sektion, ett Abbey Road-trumset m.m. För att mixa ihop allt saknar du inte diverse vst-plugins och annat för närmast professionell kvalitet. Dessutom – du har en fräsch idé i skallen!

En drömsituation som mycket väl kan vara verklighet idag – utan att man är miljonär. Det är bara det att man kan känna sig lite överväldigad av alla dessa möjligheter, och inte veta var man ska börja. (Då är det ju lätt att gå och fixa en macka och sätta sig framför TV:n istället.) I den professionella världen skulle du kanske till din hjälp ha en producent (kan vara till hjälp eller “stjälp”), en tekniker som sköter mickar och annat, en annan tekniker vid mixerbordet, plus lite andra assistenter. Men nu ska du göra allt själv.

Var börjar du?

Med metronomen klickande spelar du in lite enkelt ackordspel, och lägger sedan på sång? Eller tycker du det är lättare att börja med att sjunga in och spela in fraser som de kommer, och sedan pussla ihop det? Tycker du kanske om att skriva på pianorullen eller notskrift, och arrangera det mesta innan du lägger på varje stämma. Du är kanske så organisatorisk att du har allt skrivet och planerat på förhand?!

Är man en grupp är ju fördelen att det mesta kan falla på plats automatiskt eftersom den ena kan det, och den andra det etc. Man “nöter in kugghjulen”, och hittar ett sätt att producera musik tillsammans. Ofta fungerar det också bara på ett sätt. När man är själv har man inte det stödet, men o andra sidan har man friheten att hitta bättre och bättre metoder.

Du står nu kanske där ensam, och dina polare är Pro Tools, Native, M-audio, Shure och Tascam, eller vad de nu heter. Det är du som bestämmer och driver på det hela – på gott och ont. Hur hittar man då vägen från en vision fram till ett “färdigt” resultat?

Det här kan nog diskuteras mycket. Det finns nog många som på senare tid, allteftersom “studioarsenalerna” växt allt snabbare, har erfarenhet av hur svårt det är att handskas med all utrustning. Att nå fram till en färdig “slutprodukt”.

En sak att fundera på:

Hur är det att “gå in” i din närmast virtuella musikstudio? Kan du hålla ordning och reda, så det är lätt att börja jobba? Exempel: Du sätter på din dator, ditt Windows exempelvis startar upp utan problem, du sätter igång Cubase, Logic eller vad du har och vips står det klart för inspelning med inte för många spår och rätt effekter ipluggade? Eller “snubblar” man lätt på något?

Den analoga inspelningsstudion har förstås många gånger fler “burkar” och sladdar, men i den digitala studion finns ju andra problem som kan stöka till det. Det är nog ingen som inte haft “huvudvärk” av kraschande program, drivrutiner, överbelastad cpu eller liknande som kväver inspirationen. För att inte tala om virus. Även ett väl fungerande system, men med för många program samtidigt på skärmen kan ju stöka till det där uppe i huvudet på en.

Sedan är ju inte den ena den andre lik, så det gäller ju att hitta en workflow som brukar fungera för dig. Ett enkelt och otvunget upplägg som bäddar för spontanitet och, varför inte leklust? Ja, som när man satt och slog på gitarren och nynnade fram en ny melodi.

Hemstudion och dess producent/kompositör/musiker/ljudtekniker  – allt i ett  –  kanske ibland är bäst avstängd, då man jobbar med lite mindre hjälpmedel. Kanske en liten digitalporta? Eller hur är det med t.ex. en iPhone eller iPad med smarta “appar” – helt fungerande musikprogram – och en specialanpassad mikrofon? Du gör din “demo” där lekande lätt, och sedan gör du resten i den “stora” studion? Det tål att tänka på…

Om inspirationen saknas i musikstudion

Efter en lång tid utan någon riktig geist i musikskapandet, är det jätteskönt när lusten och inspirationen kommer tillbaka. Men vad är egentligen det här med inspiration, är det medfött? Eller får man det genom att uppleva speciella saker – som t.ex. en vacker soluppgång? Kanske den i själva verket finns där hela tiden, men den behöver något som utlöser den. I så fall borde man ju kunna få fram den när man vill, som när man har fått lite tid över för hemmastudion, eller när man sitter och komponerar något.

Stravinskij, som få skulle säga inte gjorde inspirerade grejer, skrev: “Just as appetite comes by eating, so work brings inspiration, if inspiration is not discernible at the beginning.” Även om inspirationen inte finns där i början, kommer den alltså under arbetets gång. (I hans bok “Musikens Poetik” argumenterar han grundligt om detta, en bok att rekommendera om någon gillar det teoretiska.)

Är detta sant? Ja, som min farsa brukar säga: “inspiration är som transpiration (= svett) – den kommer när man jobbar!”

Men ibland jobbar man inte. Vissa perioder känns det som om inget funkar eller blir som jag vill. Då tänker jag att jag ju inte är någon riktig gitarrist och helt enkelt ger mig på för svåra saker. Negativt tänkande… Jag börjar med lite sjungande, och det börjar snart sticka och irritera i halsen. Någon skada?… Eller så har jag lyckats få till lite material, och sitter vid min lilla musikdator och mixar och provar olika effekter – men det “låter ju inte som jag ville”… Varför håller man på egentligen? Men det är ju så otroligt kul!

Sedan kommer de praktiska hindren: inte tid nu, inte ro nu, det är inte tyst omkring nu etc. Ibland är det nog egentligen omedvetna ursäkter – kanske ett slags prestationsångest, ett sätt att skjuta upp ett möjligt misslyckande igen där i studion? Det är då det är lätt att börja vänta och tänka att det är inspirationen som fattas.

Har du bestämt dig för att hålla på med det där, gör det då! Börjar du bara göra något, kommer inspirationen! Men du måste ta lite utrymme i vardagen och låta något hända. (Är du som jag, som har familj och vänner – de kan ju ibland tycka att man “försvinner” i musikstudion lite för mycket kanske?) Och det går sällan att planera när det blir bäst, spontaniteten måste ha lite spelrum.

Ibland kan t.o.m. kortare stunder, med någon slags bra stress, bli väldigt produktiva. I motsats till vissa sedan länge planerade “sessioner” som blir utan resultat. Viktigt är att hålla igång så att det händer något – sitt inte och vänta på inspirationen. Hitta din “workflow“.

En annan sak: glädjen, den positiva upplevelsen, är fundamental för att kunna gå framåt. Är det bara roligt att hålla på, då kommer det intressanta grejer efter hand, och du glömmer trötthet och problem som kan uppstå. Och visst hjälper det om du har något nytt där, vare sig det rör sig om en annan spelkamrat, en ny effektpedal eller någon nytt fräscht vst-instrument installerat på musikdatorn.

Men en något hindrar glädjen i musikproduktion, är om man sitter för länge och nöter på något. Spelar in, tar om, tar om igen, mixar på alla möjliga sätt, ändrar… sådär ja… nähä… Till sist är man inte säker på om man ska fortsätta.

Jag har som mål att varje stund jag sätter mig, det må vara för en eftermiddag eller för en kvart – få fram ett “färdigt” resultat! Om så bara två takter som jag ändå känner mig någorlunda nöjd med. Då får det bli “demon”, eller modellen, för resten av projektet, och en drivande kraft att fortsätta framåt. Gick det att få det så här bra, ska nog resten gå också. Annars är risken att det aldrig blir något “klart”.

Viktigt för inspirationen:

  • Håll pennan/spelandet/programmerandet igång. “Inspiration är som transpiration…”
  • Låt alltid glädjen och lusten finnas där.
  • Försök alltid få till ett resultat, även bara några få takter som känns “rätt”. Du producerar ju musik, eller hur?