Taggad: musikproduktion

Digital marknadsföring för musiker/band/DJ m.fl.

dj gig
Vem vill inte nå ut till en större publik?

Hur börjar du marknadsföra dig som musiker eller om du har en orkester/band? Eller om jobbar du som DJ?

Förra artikeln beskrev en enkel men effektiv metod för digital marknadsföring av t.ex. en musik-klubb, musikstudio eller ett musikcafé. När man har en fast geografisk punkt.

Nu anpassar vi den lite till din situation. Vilken är den bästa strategin för dig?

Fortsätt läsa

Tekniken och kreativiteten i musikstudion – Superbra tråd på Studio Forum

Jag brukar regelbundet läsa Studios forum, och jag borde nog bli bättre på att göra mig hörd där. Viktigt med dialog.

Och här på bloggen blir det ju inte direkt mängder av kommentarer till inläggen, men det beror kanske också lite på mig själv.

Just därför, tar jag nu och ”lånar” lite kommentarer från en superbra tråd på forumet – hoppas forum-medlemmarna har fördrag med det.

Fortsätt läsa

Ge din musik en publik på nätet

Build an audience” – är ett av tipsen i Sean McManus´ ”Fifteen top music promotion tips” . Artikeln är från 2005, men det är lika sant nu. En publik måste byggas upp successivt.

År 2005 var det förstås redan aktuellt med egen webbplats, nedladdningsbara mp3, sociala nätverk och distributions-sajter (aggregatorer). Nu sju år senare har det bara blivit ännu mer omfattande, och smidigare och billigare än någonsin att marknadsföra din musik.  Fortsätt läsa

Är det dags att mixa din musik? Titta här!

 

Är det dags att ge sig in på det här med mixning nu?

Anta att du helt enkelt har spelat in dig själv/ditt band i din hemmastudio. Du vill ha ett färdigt resultat, inte för att försöka få upp låten 10-topp direkt, men ha att något slags “demo”. Det måste ju mixas! Men du vill i nuläget inte gå in för att lära dig behärska det, och du vill heller inte lägga ner pengar på att anlita någon.

Jag har lärt mig att man lätt fastnar i skruvandet, och inte kommer någon vart. Här är ett grundrecept. Back to the basics! Och vilket som helst program för musikskapande – Cubase, Garageband, Audacity, Ableton – har de här komponenterna. Dessutom finns det många gratis effekter, t.ex. vst-plugins, att hitta på nätet.

Du behöver kompressor, equalizer (eller “filter”) och reverb. Men först det mest grundläggande.

Fortsätt läsa

Varenda snubbe har en hemmastudio nuförtiden!

Blir du som jag inspirerad att se och höra andra producera musik? Kanske titta in i deras musikstudio och se hur man jobbar?
På Youtube finns idag mängder av kortfilmer av det här slaget. Det kan vara tutorials om hur man mixar med t.ex. Logic eller Cubase. Olika mikrofoner som testas för sång. Ett nytt beat som skapas från “scratch”.
I den här hemmastudion finns många prylar, och det första spåret med gitarr, och sen ackord, utvecklas till något helt annat. Med många synthar kan du förstås producera nästan vilket ljud som helst, men blir det inte i slutändan lite svårt att veta vad? Men som han säger, det är en “sketch”.

Fortsätt läsa

Spela, sjunga, komponera, arrangera, mixa… Vad sysslar man med egentligen?

Nej, jag vet inte riktigt vad det ska bli av det här.. “Musikstudiofeber” – det är nog just det jag har. Och känner att det saknas något. Spelkompisar kanske? Eller mer tid över för obegränsad inspelning, dubbning, mixning – åh, vad härligt det skulle vara!

Grejer fattas ju inte i detta tidevarv, och både hårdvara och mjukvara för musikdatorn verkar hela tiden gå ner i pris. Musikstudions “maskinpark” verkar faktiskt ganska så föråldrad redan.

Nu stiger “febern” igen… Bäst att försöka sansa sig lite, “sänka temperaturen”. Resonera lite sansat och realistiskt. Jag saknar kanske inriktning. Vad kan jag egentligen? Kanske det skulle vara bäst att specialisera sig inom musiken, istället för att försöka vara något slags enmansorkester och göra allt själv?
Fortsätt läsa

Den där producenten behövs nog om det ska bli någon musik…

I want to be a producer” sjunger man i Mel Brooks berömda film “The Producers” från 1968 (ny version gjordes 2005). Visst känner man tjusningen att få producera! Det må vara en broadway-musical eller en musikinspelning. Tänk att få organisera ett “verk” och se hela processen från början till slut, att få arbeta med en massa begåvade artister och proffs!

I en modern digital musikstudio där hemma kan du göra just detta – helt själv! Du är kanske som jag din egen “producent”. Men vad producerar vi egentligen? Bara det att det går att göra något, betyder inte att det kommer att göras och att andra kommer få resultatet i sin hand. Man skulle kanske behöva en musikproducent, i ordets traditionella betydelse.

Du ska själv välja material, skriva det om du också är låtskrivare. Arrangera det, och kanske också notera det. För att inte tala om att rigga mikrofoner, spela in dig själv och dubba i ett antal spår. Inspelningstekniker är du, vid mixerbordet sitter du, och kommer det så långt som till att slutföras ska du mastra också. Alla dessa uppgifter är ju var och en jättesvår i sig. Hur samordnar man allt och får det att gå framåt?

Det skulle man kunna säga är producentens idealiska roll. Få det att hända. Till exempel att hålla ett ungt rockband på samma linje och arbetssamma under en hel inspelning, vilket nog inte alltid är så lätt. Många praktiska saker måste ordnas, t.ex. att samordna komposition och arrangering av material med studiotid och personal, samt tillgång till studiomusiker och instrument.

Dessutom, det finns ju alltid ett mål. För det mesta har ju en cd-skiva inte bara målet att vara bra, utan också att spridas i en vidare krets – vara kommersiellt gångbar! Helt klart måste producenten tänka på kassan, både på de tillgångar som finns för att genomföra det hela och på den framtida vinsten.

Det är väl inte konstigt att många kreativa musiker har betraktat en musikproducent med lite misstänksamhet, om inte som en fiende. Många har försökt producera sig själva i stället för att en producent ska välja låtar och bestämma stil och allt.

I Mark Ribowsky´s biografi om Stevie Wonder – som hunnit med både att vara underbarn, nyskapare och guru – beskrivs hur den drygt 20-årige Stevie fungerade i studion, när man skapade musiken till plattor om “Music on My Mind” och “Talking Book” (båda 1972). Musikproduktion på hög nivå, men hur blev det verklighet?

Han möter upp i musikstudion med Bob Margouleff och Malcolm Cecil, som skötte den bokstavligt talat rumkrävande synthen (“TONTO”), samt alla andra studiosysslor. Det började alltid med, “Ok, vad vill du göra i dag då?” Man började spela någonting, varefter Stevie började spela på något annat och föreslog att man skulle spela in det. Ett slags organiserat kaos.

Man lät för säkerhets skull bandspelaren gå hela tiden, och så fick man faktiskt fram en hel massa material, av vilket bara en bråkdel gavs ut. På mycket av musiken spelar faktiskt Stevie alla instrumenten och sjunger alla stämmor – och inte dåligt!

Stevie Wonder står som producent, men, hade det verkligen blivit något resultat om det inte varit för dessa två medproducenter? O andra sidan gav det fria konceptet rum för mycket spontanitet, vilket säkert gjorde underverk.

Mycket annorlunda jämfört med det vanliga systemet hos Motown, skivbolaget. Han kom med sin nya låt. Blev den godkänd fick han komma och spela in sången en tid senare, på en redan färdig instrument-mix. En “fabrik” med producenterna som något slags förmän.

Helt klart sätter många producenter, både självständiga och anställda av skivbolag, kommersiella intressen före de artistiska/konstnärliga.

Nåja, jag är inte ute efter att tjäna pengar på musik, och för övrigt vet jag inte riktigt vilket specifikt mål jag har. Att helt enkelt ha kul och känna att man skapar något är nog tillräckligt. Vad har du förresten för mål? Känner du ibland att du skulle behöva en riktigt bra musikproducent till din hjälp?

Referens:

Signed, Sealed and Delivered – The Soulful journey of Stevie Wonder”,  Mark Ribowsky  2010

Songwriting direkt med musikdatorn – kan vara jättepraktiskt!

Du som skapar musik vet att idéerna kan komma när som helst och var som helst. Komma, och gå lika fort… Är en dator praktisk för det ändamålet, eller är den lite för tungrodd så att säga?

För en del är en dator något som dödar inspirationen. I så fall är det kanske bäst att inte ge sig in i det här med att ha en digital musikstudio. Det blir dock en del kopplande och pulande, för att inte tala om bestyr med program, drivrutiner och buggfixar och sånt.

Har man väl utrustningen i ordning finns det nog ändå inget smidigare och effektivare för musikproduktion. Bortsett från att den kanske inte direkt är flyttbar. I det fallet är förstås en digitalporta eller musikapp till mobilen ypperlig.

Inget kan dock jämföras med en musikdator – en plattform med plats för allt som tänkas kan! Flerkanalsinspelning, midi-programmering och audio-editering, hela vägen ända fram till en slutmix och en färdigbränd CD!

Tänk bara, att ha allt på en stor skärm med bra bild. Vad bekvämt att ha allt där framför sig, inte minst spårens kompletta “timeline”.

Har du ett midikeyboard och kan spela på det något sådär? Var lycklig över det. Med kvantiseringen rätt inställd i ditt DAW kan det ju gå jättesmidigt att från ditt keyboard lägga in bas, trummor, klaviaturer etc.

Ett enkelt vst-instrument som erbjuder en grundläggande uppsättning instrument kan vara väldigt tjänligt.Native erbjuder gratis sin Kontakt 5 Player med 50 medföljande instrument. IK Multimedia (som även gör Ampltude) har något liknande, Sampletank II Free.

Man kan jobba riktigt snabbt, om man inte hamnar i någon “fallgrop” på vägen. Här några hållpunkter för att du inte ska fastna på vägen:

  • Ha om möjligt en dator enbart för detta ändamål (speciellt viktigt om du inte bor ensam.) Alla andra program, och speciellt internet, har en tendens att distrahera. Så rent som möjligt alltså, utan upp-poppande meddelanden om inkomna email etc.

  • Se till att ditt musikprogram – Logic, Cubase eller Acid, vad det vara må – startar upp så lätt och snabbt det går, och om du har datorn på, håll programmet öppet.

  • Ljudkort, mikrofoner och synthar m.m. ska naturligtvis vara inpluggade och färdiga att köra. Inget bekymmer om kablar och strömuttag (förbjudet att krypa på golvet!).

  • Låt ditt program vara “uppriggat” när det öppnar. Ex: låt en template öppna med typ fyra audio-spår färdiguppställda, samt ett midispår med vst-instrumentet för trummorna inpluggat. Låt allt vara rent från effekter. Jobbar du mer brett med midi och olika instrument kan du ju ha den vanligaste uppsättningen klar, t.ex. trummor, bas, piano, stråkar.

  • Håll stenhårt på dessa två regler:

  1. Använd inga effekter. Skjut upp det till senare.

  2. Spela in det som det blir, och editera inte. Gör hellre en ny tagning.

Tror du inte att de två reglerna är ganska vettiga? Är man sträng mot sig själv och sparar editering och effekter till sen, är det mycket lättare att hålla en bra “workflow”.

Musikdatorn är jättebra både till de stora jobben, liksom till de mindre. De oplanerade och mer spontana besöken i studion kan bli väldigt kreativa. Förutsatt att allt finns där körklart, och att du bara låter bli de där andra knapparna för stunden.

Skapa ett beat – varför inte midi och mjukvarusynthar?

Att spela in sig själv live är kul. Kanske är det den viktigaste biten för mig. Har man egen hemmastudio och mest är ensam, blir det ju också en del artificiellt – alltså i grund och botten “maskiner” som spelar.

En sak som är väldigt bra att kunna skapa på konstgjord väg, så att säga, men som är ganska svårt, är bra beat. Ja, trumkomp med andra ord. Att ha en stimulerande rytm i botten är ju ändå fundamentalt för att skapa åtminstone beatbaserad musik. Rock, blues, jazz, soul, hiphop, dansmusik etc.

Jag spelar inte trummor, och även om jag skulle vilja och hade ett bra trumset, skulle det nog inte vara så klokt med mina känsliga öron ( ja, det finns ju förstås musik-öronproppar). Sedan måste det ju bli kanonbra om det ska duga. (Kanske kan man någon gång bjuda in en proffs-trummis till musikstudion…)

Så, brukar du liksom jag låta trummaskiner (utgånget begrepp kanske?), synthar och softsynthar (mjukvaruinstrument) spela trummorna? Visst ligger svårigheten mest i att få det att låta levande och naturligt? Men med dagens musiksoftware – och även gårdagens – går det faktiskt nästan automatiskt, och med lite jobb kan det bli ännu bättre. Det gäller bara att inte förlora energin på vägen.

Är du nöjd med färdiggjort trumkomp, som t.ex. med Band-in-a-Box, eller trumprogram som Steinberg’s Groove Agent eller EzDrummer? Det kan ju bli riktigt proffsigt, så det är ju en lösning. Dessa program har ofta hela ton med färdiga trumpatterns. Addictive Drums är också väldigt populär.

I de tre sistnämnda trycker man ju inte bara lätt fram ett komp, utan har också själva trumljuden. Fantastiskt sound! Det gäller bara att ha bra krut i datorn – ju finare ljud som ska komma ut, desto mer får musikdatorn jobba.

Dessutom finns det mycket samlingar av midi-filer med trumkomp i alla möjliga stilar, en del kostar, andra inte.

Men till slut kommer du alltid till en punkt när du vill ha det lite annorlunda. Samma gäller om du kör med trumloops (e.g. wav och aiff), som går om och om igen. Visst slutar det alltid med en massa pulande för att anpassa det som du vill ha det.

Då går det ju faktiskt att göra det själv med pianorullen i t.ex. Cubase eller Pro Tools. Klicka in baskaggen, sedan virvel och high-hat etc. Eller kanske spela in det från midikeyboard eller t.o.m. från tangentbordet, och ställa in kvantiseringen (quantize) på fjärdedelar eller åttondelar för att få det exakt på slagen. (Ett tillfälle att testa hur ditt ljudkort hanterar “latency” – eventuell fördröjning av tonerna.)

pianorulle

Men sedan är ju problemet att få det naturligt och “svängigt”. En riktig trumslagare slår ju aldrig exakt på taktslaget hela tiden. Dessutom varierar ju hela tiden styrkan (velocity) och därmed också klangen.

Har du skrivit in det eller knackat in det med tangentbordet är ju alla toner lika. Med ett anslagskänsligt midi-keyboard kan du ju åtminstone variera styrkan, men alla slag kommer ju lika exakt (förutsatt att det är kvantiserat). Lösning?

När det gäller anslagsstyrkan, eller velocityn, kan man ju helt enkelt gå in efter hand och rita om kurvan som man vill ha den. Det gäller förstås att ha mjukvarutrummor – alltså de trumsound som i slutändan ska låta – som är gjorda med många “lager”, d.v.s. olika styrkenivåer samplade. Annars kan man ju bara justera volymen, och varje slag låter likadant.

För att få det verkligt levande och “mänskligt” behöver du dock även göra något med slagens position – tidsvärdena. Ja, det blir ju väldigt statiskt om alla slag ligger exakt lika. Då finns diverse funktioner som förenklar. Det handlar återigen om “Quantize”, och en automatisk funktion som kallas “humanize” eller “randomize” – ja, begreppen kan variera från program till program. (En annan lösning är att använda “hitchpoints” från någon inspelning.)

Vitsen är att en rytmiskt statisk sekvens modifieras till att bli mer “mänsklig”. Datorn lägger så att säga in små oregelbundna variationer för att simulera den mänskliga faktorn. “Groove” är något liknande. “Shuffle”, som också kan heta något som “swing”, innebär att ge t.ex. raka åttondelar en triol-känsla.

Alternativet är att du sitter och och ändrar tidsvärdet slag för slag, lite hit och dit, men orkar du med det? Vill du bara ha en ersättare för trummisen att kunna spela med, så är du säkert inte beredd att sitta timmar med detta. Nej, då får vi vara glada att tekniken har gjort den artificiella trumslagaren möjlig, en som hela tiden låter bättre och bättre och mer mänsklig. Förresten, du har kanske en helt annan metod? Alla sätt är ju bra – utom de dåliga..

En guide till hur man skapar trummor till en låt “från scratch”. 

Vad behövs i musikstudion? Del II: Mjukvaran

Det finns verkligen många program för musikproduktion nuförtiden, och de blir bara kraftfullare och användarvänligare hela tiden. Vad skulle bästa fylla dina behov, och “tjäna” dig i din musikproduktion?

Logic Express
Logic
Reason
Reason

Artikeln från den 19 september handlade om “hårdvaran”, alltså de apparater som kan behövas. Till en datorbaserad hemmastudio blir det ju ljudkort, högtalare, kanske mikrofoner och någon synt etc. Jag poängterade att man inte bör snåla med detta då det är det som faktiskt låter.

Mjukvaran, som ofta tenderar att få mest uppmärksamhet, är ju bara verktyg för att sätta ihop det hela. Naturligtvis har förstås även sådant som effekter och mjukvaru-instrument betydelse för ljudet.

Men när det gäller ditt DAW (“digtal audio workstation”), kan du enligt min åsikt tjäna på att välja det lite enklare, avskalade, och helst specialiserade programmet. Då är det lättare att koncentrera dig på vad du egentligen har tänkt göra, och du behöver inte slösa bort en massa tid på att lära dig komplicerade proffs-program, och sitta och testa en massa smarta funktioner som du egentligen inte behöver. Tygla musikdatorn!

Nu följer en kort översikt över olika begrepp som är viktiga att tänka på, samt några vanliga program för musikskapande upplistade.

  • Midi = Midi är ett dataspråket för att “programmera” musik. Man matar på olika sätt in information om toner, styrka, längd, instrument, pitch bend och effekter m.m. Det är alltså bara fråga om information, inte ljudet i sig. Programvara eller traditionella syntar spelar sedan upp det. Med midi kan man även kontrollera musiken i real time under uppspelningen.

  • Audio = Verkligt inspelat ljud, dock digitalt, inte analogt som förr (t.ex. med en rullbandspelare). Med digital teknik spelar man lättare in, på många fler spår parallellt (“dubbar”), och med mycket mer flexibilitet. Blir det misslyckat, tryck bara på “delete”.

  • Loopar = En “loop” är en slinga som upprepas, och i loopbaserad musik, som t.ex. modern dansmusik, används både audio och midi. Här behöver man ofta mycket funktioner för att editera korta ljudbitar, t.ex. ändra tonhöjd utan att längden förändras och vice versa, samt använda många olika (ibland bisarra) effekter.

  • Effekter = Det produceras sällan musik utan några effekter alls. Grundläggande är sådant som reverb, equalizer och kompressor. Övrigt kan vara allt tänkbart från chorus, flanger till wah-wah, och vocoder. Oftast används effekter i form av s.k. “plugins”, som t.ex. VST och RTAS.

  • Mjukvaruinstrument = Program som fungerar som en synth. Ett piano, en samling trumset, en stråksektion eller en digital version av en gammal klassisk analog synthesizer. Styrs genom “midi”. Dominerande är Steinbergs VSTi.

  • Video = Att skriva musik, eller helt enkelt ljud, till film, har även det blivit lättare, mycket på grund av snabbare datorer. Ett ett DAW kan du sätta in videofiler i arrangemanget, och ordna ljudet parallellt med filmsekvenserna.

Fråga dig därför, vad ska jag göra? Vad gör jag bäst, och vill fokusera på? Är det att jobba med “loopar”? Då skulle säkert många nämna program som Acid, Ableton Live, Reason och Fruityloops, som är populära för just detta ändamål.

Arrangerar du musik och skriver noter? De just nämnda programmen kanske inte är så praktiska för det ända målet, men däremot Sibelius och Finale har det som specialitet.

Vill du ha en bred bas, för omfattande inspelning, och för att använda mjukvaru-trummor och andra instrument? Programmet behöver förstås vara bra enkelt att använda ( “rec”, “start”, “stop” typ), och samtidigt ha de midifunktioner du behöver, t.ex. stöd för de mjukvarusyntar du har, samt vissa praktiska funktioner för kvantisering o.d. Tänk i förväg på hur många spår du kommer att behöva. (Vem behöver 128 spår?)

Är du inne på film, kanske du lockas av Steinbergs flaggskepp Nuendo, som ska vara perfekt för det ändamålet.

Nu har ju programmen blivit så bra att de ofta kan göra allt, mer eller mindre. Kom bara ihåg att hur kul det än är att kunna ha “allt”, sätter det ofta käppar i hjulet för produktiviteten, eftersom det blir för stort och komplicerat.

Det här området har dessutom blivit så kommersialiserat, och reklamen, som förr mest riktade sig till de professionella, nu mer riktar sig till amatörer och “vanliga” (kanske som du och jag). Går man helt sonika till musikaffären, är det lätt att man kommer hem med något som egentligen inte alls passar en.

Om du just nu funderar på att skaffa en datorbaserad musikstudio, rekommenderar jag att utforska och kanske t.om. prova några av de program som finns. En del har trial- eller demoversioner. Alla har ju olika smak – det en tycker är smidigt, är krångligt för en annan.

Ofta kan man också ladda ner manualer, se videos på Youtube, samt läsa en hel del på nätet. Studios Forum är jättebra, och har hela avdelningar för de vanligaste programmen. Välj noga, utan att under tiden glömma bort att sjunga, ta fram guran eller plita ihop texter. (Bli inte teknik-nörd!)

Några länkar till populära märken (så klart inte komplett lista), varav en del har nedladdningsbara demos:

Ableton trial

Acid trial

Cubase, Sequel och Nuendo: steinberg.net

   Sequel trial

Finale trial

Fruity Loops trial

Logic

Pro Tools

Reason trial

Sibelius trial

Sonar

Tracktion

Vilken workflow i musikstudion fungerar för dig?

En kompis berättade en gång att för honom funkade det bäst att lägga på trummorna på slutet. Låter kanske lustigt, men fungerar det så är det ju bra… Vad börjar du med?

Tänk dig in i detta: du sitter där med en snabb dator, ett kompetent musikprogram för audio såväl som midi, ett bra ljudkort med fina A/D-omvandlare och lite härliga mjukvaruinstrument. Kanske en riktig amerikansk Fender-gitarr, eller några kraftfulla synthar. För övrigt har du softsyntar med symfoniorkester, brass-sektion, ett Abbey Road-trumset m.m. För att mixa ihop allt saknar du inte diverse vst-plugins och annat för närmast professionell kvalitet. Dessutom – du har en fräsch idé i skallen!

En drömsituation som mycket väl kan vara verklighet idag – utan att man är miljonär. Det är bara det att man kan känna sig lite överväldigad av alla dessa möjligheter, och inte veta var man ska börja. (Då är det ju lätt att gå och fixa en macka och sätta sig framför TV:n istället.) I den professionella världen skulle du kanske till din hjälp ha en producent (kan vara till hjälp eller “stjälp”), en tekniker som sköter mickar och annat, en annan tekniker vid mixerbordet, plus lite andra assistenter. Men nu ska du göra allt själv.

Var börjar du?

Med metronomen klickande spelar du in lite enkelt ackordspel, och lägger sedan på sång? Eller tycker du det är lättare att börja med att sjunga in och spela in fraser som de kommer, och sedan pussla ihop det? Tycker du kanske om att skriva på pianorullen eller notskrift, och arrangera det mesta innan du lägger på varje stämma. Du är kanske så organisatorisk att du har allt skrivet och planerat på förhand?!

Är man en grupp är ju fördelen att det mesta kan falla på plats automatiskt eftersom den ena kan det, och den andra det etc. Man “nöter in kugghjulen”, och hittar ett sätt att producera musik tillsammans. Ofta fungerar det också bara på ett sätt. När man är själv har man inte det stödet, men o andra sidan har man friheten att hitta bättre och bättre metoder.

Du står nu kanske där ensam, och dina polare är Pro Tools, Native, M-audio, Shure och Tascam, eller vad de nu heter. Det är du som bestämmer och driver på det hela – på gott och ont. Hur hittar man då vägen från en vision fram till ett “färdigt” resultat?

Det här kan nog diskuteras mycket. Det finns nog många som på senare tid, allteftersom “studioarsenalerna” växt allt snabbare, har erfarenhet av hur svårt det är att handskas med all utrustning. Att nå fram till en färdig “slutprodukt”.

En sak att fundera på:

Hur är det att “gå in” i din närmast virtuella musikstudio? Kan du hålla ordning och reda, så det är lätt att börja jobba? Exempel: Du sätter på din dator, ditt Windows exempelvis startar upp utan problem, du sätter igång Cubase, Logic eller vad du har och vips står det klart för inspelning med inte för många spår och rätt effekter ipluggade? Eller “snubblar” man lätt på något?

Den analoga inspelningsstudion har förstås många gånger fler “burkar” och sladdar, men i den digitala studion finns ju andra problem som kan stöka till det. Det är nog ingen som inte haft “huvudvärk” av kraschande program, drivrutiner, överbelastad cpu eller liknande som kväver inspirationen. För att inte tala om virus. Även ett väl fungerande system, men med för många program samtidigt på skärmen kan ju stöka till det där uppe i huvudet på en.

Sedan är ju inte den ena den andre lik, så det gäller ju att hitta en workflow som brukar fungera för dig. Ett enkelt och otvunget upplägg som bäddar för spontanitet och, varför inte leklust? Ja, som när man satt och slog på gitarren och nynnade fram en ny melodi.

Hemstudion och dess producent/kompositör/musiker/ljudtekniker  – allt i ett  –  kanske ibland är bäst avstängd, då man jobbar med lite mindre hjälpmedel. Kanske en liten digitalporta? Eller hur är det med t.ex. en iPhone eller iPad med smarta “appar” – helt fungerande musikprogram – och en specialanpassad mikrofon? Du gör din “demo” där lekande lätt, och sedan gör du resten i den “stora” studion? Det tål att tänka på…

Om inspirationen saknas i musikstudion

Efter en lång tid utan någon riktig geist i musikskapandet, är det jätteskönt när lusten och inspirationen kommer tillbaka. Men vad är egentligen det här med inspiration, är det medfött? Eller får man det genom att uppleva speciella saker – som t.ex. en vacker soluppgång? Kanske den i själva verket finns där hela tiden, men den behöver något som utlöser den. I så fall borde man ju kunna få fram den när man vill, som när man har fått lite tid över för hemmastudion, eller när man sitter och komponerar något.

Stravinskij, som få skulle säga inte gjorde inspirerade grejer, skrev: “Just as appetite comes by eating, so work brings inspiration, if inspiration is not discernible at the beginning.” Även om inspirationen inte finns där i början, kommer den alltså under arbetets gång. (I hans bok “Musikens Poetik” argumenterar han grundligt om detta, en bok att rekommendera om någon gillar det teoretiska.)

Är detta sant? Ja, som min farsa brukar säga: “inspiration är som transpiration (= svett) – den kommer när man jobbar!”

Men ibland jobbar man inte. Vissa perioder känns det som om inget funkar eller blir som jag vill. Då tänker jag att jag ju inte är någon riktig gitarrist och helt enkelt ger mig på för svåra saker. Negativt tänkande… Jag börjar med lite sjungande, och det börjar snart sticka och irritera i halsen. Någon skada?… Eller så har jag lyckats få till lite material, och sitter vid min lilla musikdator och mixar och provar olika effekter – men det “låter ju inte som jag ville”… Varför håller man på egentligen? Men det är ju så otroligt kul!

Sedan kommer de praktiska hindren: inte tid nu, inte ro nu, det är inte tyst omkring nu etc. Ibland är det nog egentligen omedvetna ursäkter – kanske ett slags prestationsångest, ett sätt att skjuta upp ett möjligt misslyckande igen där i studion? Det är då det är lätt att börja vänta och tänka att det är inspirationen som fattas.

Har du bestämt dig för att hålla på med det där, gör det då! Börjar du bara göra något, kommer inspirationen! Men du måste ta lite utrymme i vardagen och låta något hända. (Är du som jag, som har familj och vänner – de kan ju ibland tycka att man “försvinner” i musikstudion lite för mycket kanske?) Och det går sällan att planera när det blir bäst, spontaniteten måste ha lite spelrum.

Ibland kan t.o.m. kortare stunder, med någon slags bra stress, bli väldigt produktiva. I motsats till vissa sedan länge planerade “sessioner” som blir utan resultat. Viktigt är att hålla igång så att det händer något – sitt inte och vänta på inspirationen. Hitta din “workflow“.

En annan sak: glädjen, den positiva upplevelsen, är fundamental för att kunna gå framåt. Är det bara roligt att hålla på, då kommer det intressanta grejer efter hand, och du glömmer trötthet och problem som kan uppstå. Och visst hjälper det om du har något nytt där, vare sig det rör sig om en annan spelkamrat, en ny effektpedal eller någon nytt fräscht vst-instrument installerat på musikdatorn.

Men en något hindrar glädjen i musikproduktion, är om man sitter för länge och nöter på något. Spelar in, tar om, tar om igen, mixar på alla möjliga sätt, ändrar… sådär ja… nähä… Till sist är man inte säker på om man ska fortsätta.

Jag har som mål att varje stund jag sätter mig, det må vara för en eftermiddag eller för en kvart – få fram ett “färdigt” resultat! Om så bara två takter som jag ändå känner mig någorlunda nöjd med. Då får det bli “demon”, eller modellen, för resten av projektet, och en drivande kraft att fortsätta framåt. Gick det att få det så här bra, ska nog resten gå också. Annars är risken att det aldrig blir något “klart”.

Viktigt för inspirationen:

  • Håll pennan/spelandet/programmerandet igång. “Inspiration är som transpiration…”
  • Låt alltid glädjen och lusten finnas där.
  • Försök alltid få till ett resultat, även bara några få takter som känns “rätt”. Du producerar ju musik, eller hur?