Taggad: inspiration

Digital marknadsföring för musiker/band/DJ m.fl.

dj gig
Vem vill inte nå ut till en större publik?

Hur börjar du marknadsföra dig som musiker eller om du har en orkester/band? Eller om jobbar du som DJ?

Förra artikeln beskrev en enkel men effektiv metod för digital marknadsföring av t.ex. en musik-klubb, musikstudio eller ett musikcafé. När man har en fast geografisk punkt.

Nu anpassar vi den lite till din situation. Vilken är den bästa strategin för dig?

Fortsätt läsa

Inspiration till nästa projekt: L. Young gör sex vokalstämmor helt själv

 

Hej! Nu var det ett tag sen. Andra projekt har gjort att det inte blivit kvar mycket tid och energi för min kära hemmastudio.

Det har kanske varit lika för dig? Men det är väl normalt att det går lite i vågor.

Hur hittar man inspirationen igen då? Glöm inte:Inspiration kommer med transpiration.     : )

Vi får börja jobba bara!

Ofta börjar ju lusten med musik man hör. Om du som jag sjunger – mest för sig själv alltså – kommer nog det här att vara intressant:

Visst blir man inspirerad? Ok, det kanske inte är just din stil, men visst har han musikalisk talang så det skulle räcka till åt några fler av oss?

Fortsätt läsa

Varenda snubbe har en hemmastudio nuförtiden!

Blir du som jag inspirerad att se och höra andra producera musik? Kanske titta in i deras musikstudio och se hur man jobbar?
På Youtube finns idag mängder av kortfilmer av det här slaget. Det kan vara tutorials om hur man mixar med t.ex. Logic eller Cubase. Olika mikrofoner som testas för sång. Ett nytt beat som skapas från “scratch”.
I den här hemmastudion finns många prylar, och det första spåret med gitarr, och sen ackord, utvecklas till något helt annat. Med många synthar kan du förstås producera nästan vilket ljud som helst, men blir det inte i slutändan lite svårt att veta vad? Men som han säger, det är en “sketch”.

Fortsätt läsa

Spela, sjunga, komponera, arrangera, mixa… Vad sysslar man med egentligen?

Nej, jag vet inte riktigt vad det ska bli av det här.. “Musikstudiofeber” – det är nog just det jag har. Och känner att det saknas något. Spelkompisar kanske? Eller mer tid över för obegränsad inspelning, dubbning, mixning – åh, vad härligt det skulle vara!

Grejer fattas ju inte i detta tidevarv, och både hårdvara och mjukvara för musikdatorn verkar hela tiden gå ner i pris. Musikstudions “maskinpark” verkar faktiskt ganska så föråldrad redan.

Nu stiger “febern” igen… Bäst att försöka sansa sig lite, “sänka temperaturen”. Resonera lite sansat och realistiskt. Jag saknar kanske inriktning. Vad kan jag egentligen? Kanske det skulle vara bäst att specialisera sig inom musiken, istället för att försöka vara något slags enmansorkester och göra allt själv?
Fortsätt läsa

Fånga rytmen med midi och “hitpoints”

Det har ju varit sen länge populärt att stjäla från andras låtar – “samplingar”. Oftast korta fraser som man samplat, eller spelat in, och sen editerat, loopat och använt i sitt eget arrangemang. Du har säkert provat det någon gång. Är musiken inte spridd kommersiellt så är det inget som helst fel med det.

Att använda “hitpoints” för att fånga rytmiska mönster är annorlunda. Egentligen ett sätt att härma, och härmar gör man väl jämt i musiken? Musikproduktion har ju alltid varit fråga om att inte bara inspireras av andras musik, utan också låna eller “citera”. Det är väl sällan en komposition är 100% original?

Prova den här metoden om du vill få in lite extra liv i ditt stycke, speciellt om du är utan levande rytmsektion. Ett sätt att få bort lite av känslan av dator (“Jaså, det är midi-musik!”), att din låt känns lite tam. De flesta moderna program för musikstudio har den här funktionen.

Här kan du alltså fånga den exakta känslan i en rytm som inte är helt metrisk, exakt (t.ex. raka åttondelstrioler). En mänsklig trumslagare slår ju sällan helt exakt. Det får det där lilla extra, groovet, som är svårt att sätta fingret på. Sånt är svårt att härma.

Ett exempel:

Detta fill-in låter enkelt men är inte det, om du inte är en duktigt trumslagare…
Barry_White_Playin_your_game_baby
(Från Playing Your Game Baby, Barry White)

Så här blev det färdigt att användas i vilket som helst tempo, och med vilka som helst trumsound…
game_mix

Hur gör man? Det beror förstås på vilket program och vilken metod.

I Cubase kallas det “Groove Quantize”

I Apple’s Logic kallas det för “Groove Template”.

Pro Tools har sin “Beat Detective” som gör “Groove template extraction”.

I Sonar heter det “Groove Quantize”

Reason har sin “Regroove” vilken ska göra det här med galans.

I stora drag: man använder en audiofil, som analyseras, och hitpoints märks ut. Du kan justera dem som du vill, och sen spara det.

När man skapat en grupp med hitpoints, kan du använda det som ett mönster, eller template, i kvantiseringen. Musiken i ett midi-spår kan sen formas efter det. Ett rytmiskt mönster kopieras så att säga, och läggs in i ett midispår. Sen kan t.ex. en vst-plugin spela det.

Det kan bli väldigt intressant att låta andra instrument spela det som från början var ett helt annat instrument. Den här grooviga gitarren…

Stevie_Wonder_So_what_the_fuss
(Från So What the Fuss, Stevie Wonder)

blev en ganska drivande pianofras…

fuss_mix

Bara fantasin sätter gränser. Den här midi-skapade reggae-basen…
rayggae_mix

Bygger faktiskt på det här breaket med Ray Charles’ sång…
Ray_Charles_Tell_me_how_do_you_feel
(Från Tell Me How Do You Feel, Ray Charles)

Nåja, det är inte helt lätt det här, lite pillande blir det allt. Men där är ju som alltid balansgången: att utnyttja denna fantastiska musiksoftware utan att fastna i den. Skapa musik helt enkelt.

Att tänka på:

  • Se till att hitta det exakta tempot i originalmusiken innan du sätter ut slagpunkterna (hitpoints). Annars blir ju hela rytmen fel när du använder den i ditt midi-spår.
  • En audio-fil med kompakt ljudbild och många instrument samtidigt gör det svårt att hitta rätt punkter. Ju färre instrument, desto lättare. Enbart trummor är förstås lättast.
  • Försök att hitta de punkter som gör det där speciella, groovet, och använd det i ditt arrangemang. men på ett annorlunda sätt. Försök inte skapa en kopia av originalmusiken, vad tjänar det till?

Det finns ju även specialiserad software som gör det här. Ett exempel är Drumtracker från Toontrack (som ju också gör EzDrummer), där man kan ta ut en trumsnutt och spara den direkt som en midi-fil.

Songwriting direkt med musikdatorn – kan vara jättepraktiskt!

Du som skapar musik vet att idéerna kan komma när som helst och var som helst. Komma, och gå lika fort… Är en dator praktisk för det ändamålet, eller är den lite för tungrodd så att säga?

För en del är en dator något som dödar inspirationen. I så fall är det kanske bäst att inte ge sig in i det här med att ha en digital musikstudio. Det blir dock en del kopplande och pulande, för att inte tala om bestyr med program, drivrutiner och buggfixar och sånt.

Har man väl utrustningen i ordning finns det nog ändå inget smidigare och effektivare för musikproduktion. Bortsett från att den kanske inte direkt är flyttbar. I det fallet är förstås en digitalporta eller musikapp till mobilen ypperlig.

Inget kan dock jämföras med en musikdator – en plattform med plats för allt som tänkas kan! Flerkanalsinspelning, midi-programmering och audio-editering, hela vägen ända fram till en slutmix och en färdigbränd CD!

Tänk bara, att ha allt på en stor skärm med bra bild. Vad bekvämt att ha allt där framför sig, inte minst spårens kompletta “timeline”.

Har du ett midikeyboard och kan spela på det något sådär? Var lycklig över det. Med kvantiseringen rätt inställd i ditt DAW kan det ju gå jättesmidigt att från ditt keyboard lägga in bas, trummor, klaviaturer etc.

Ett enkelt vst-instrument som erbjuder en grundläggande uppsättning instrument kan vara väldigt tjänligt.Native erbjuder gratis sin Kontakt 5 Player med 50 medföljande instrument. IK Multimedia (som även gör Ampltude) har något liknande, Sampletank II Free.

Man kan jobba riktigt snabbt, om man inte hamnar i någon “fallgrop” på vägen. Här några hållpunkter för att du inte ska fastna på vägen:

  • Ha om möjligt en dator enbart för detta ändamål (speciellt viktigt om du inte bor ensam.) Alla andra program, och speciellt internet, har en tendens att distrahera. Så rent som möjligt alltså, utan upp-poppande meddelanden om inkomna email etc.

  • Se till att ditt musikprogram – Logic, Cubase eller Acid, vad det vara må – startar upp så lätt och snabbt det går, och om du har datorn på, håll programmet öppet.

  • Ljudkort, mikrofoner och synthar m.m. ska naturligtvis vara inpluggade och färdiga att köra. Inget bekymmer om kablar och strömuttag (förbjudet att krypa på golvet!).

  • Låt ditt program vara “uppriggat” när det öppnar. Ex: låt en template öppna med typ fyra audio-spår färdiguppställda, samt ett midispår med vst-instrumentet för trummorna inpluggat. Låt allt vara rent från effekter. Jobbar du mer brett med midi och olika instrument kan du ju ha den vanligaste uppsättningen klar, t.ex. trummor, bas, piano, stråkar.

  • Håll stenhårt på dessa två regler:

  1. Använd inga effekter. Skjut upp det till senare.

  2. Spela in det som det blir, och editera inte. Gör hellre en ny tagning.

Tror du inte att de två reglerna är ganska vettiga? Är man sträng mot sig själv och sparar editering och effekter till sen, är det mycket lättare att hålla en bra “workflow”.

Musikdatorn är jättebra både till de stora jobben, liksom till de mindre. De oplanerade och mer spontana besöken i studion kan bli väldigt kreativa. Förutsatt att allt finns där körklart, och att du bara låter bli de där andra knapparna för stunden.

Om inspirationen saknas i musikstudion

Efter en lång tid utan någon riktig geist i musikskapandet, är det jätteskönt när lusten och inspirationen kommer tillbaka. Men vad är egentligen det här med inspiration, är det medfött? Eller får man det genom att uppleva speciella saker – som t.ex. en vacker soluppgång? Kanske den i själva verket finns där hela tiden, men den behöver något som utlöser den. I så fall borde man ju kunna få fram den när man vill, som när man har fått lite tid över för hemmastudion, eller när man sitter och komponerar något.

Stravinskij, som få skulle säga inte gjorde inspirerade grejer, skrev: “Just as appetite comes by eating, so work brings inspiration, if inspiration is not discernible at the beginning.” Även om inspirationen inte finns där i början, kommer den alltså under arbetets gång. (I hans bok “Musikens Poetik” argumenterar han grundligt om detta, en bok att rekommendera om någon gillar det teoretiska.)

Är detta sant? Ja, som min farsa brukar säga: “inspiration är som transpiration (= svett) – den kommer när man jobbar!”

Men ibland jobbar man inte. Vissa perioder känns det som om inget funkar eller blir som jag vill. Då tänker jag att jag ju inte är någon riktig gitarrist och helt enkelt ger mig på för svåra saker. Negativt tänkande… Jag börjar med lite sjungande, och det börjar snart sticka och irritera i halsen. Någon skada?… Eller så har jag lyckats få till lite material, och sitter vid min lilla musikdator och mixar och provar olika effekter – men det “låter ju inte som jag ville”… Varför håller man på egentligen? Men det är ju så otroligt kul!

Sedan kommer de praktiska hindren: inte tid nu, inte ro nu, det är inte tyst omkring nu etc. Ibland är det nog egentligen omedvetna ursäkter – kanske ett slags prestationsångest, ett sätt att skjuta upp ett möjligt misslyckande igen där i studion? Det är då det är lätt att börja vänta och tänka att det är inspirationen som fattas.

Har du bestämt dig för att hålla på med det där, gör det då! Börjar du bara göra något, kommer inspirationen! Men du måste ta lite utrymme i vardagen och låta något hända. (Är du som jag, som har familj och vänner – de kan ju ibland tycka att man “försvinner” i musikstudion lite för mycket kanske?) Och det går sällan att planera när det blir bäst, spontaniteten måste ha lite spelrum.

Ibland kan t.o.m. kortare stunder, med någon slags bra stress, bli väldigt produktiva. I motsats till vissa sedan länge planerade “sessioner” som blir utan resultat. Viktigt är att hålla igång så att det händer något – sitt inte och vänta på inspirationen. Hitta din “workflow“.

En annan sak: glädjen, den positiva upplevelsen, är fundamental för att kunna gå framåt. Är det bara roligt att hålla på, då kommer det intressanta grejer efter hand, och du glömmer trötthet och problem som kan uppstå. Och visst hjälper det om du har något nytt där, vare sig det rör sig om en annan spelkamrat, en ny effektpedal eller någon nytt fräscht vst-instrument installerat på musikdatorn.

Men en något hindrar glädjen i musikproduktion, är om man sitter för länge och nöter på något. Spelar in, tar om, tar om igen, mixar på alla möjliga sätt, ändrar… sådär ja… nähä… Till sist är man inte säker på om man ska fortsätta.

Jag har som mål att varje stund jag sätter mig, det må vara för en eftermiddag eller för en kvart – få fram ett “färdigt” resultat! Om så bara två takter som jag ändå känner mig någorlunda nöjd med. Då får det bli “demon”, eller modellen, för resten av projektet, och en drivande kraft att fortsätta framåt. Gick det att få det så här bra, ska nog resten gå också. Annars är risken att det aldrig blir något “klart”.

Viktigt för inspirationen:

  • Håll pennan/spelandet/programmerandet igång. “Inspiration är som transpiration…”
  • Låt alltid glädjen och lusten finnas där.
  • Försök alltid få till ett resultat, även bara några få takter som känns “rätt”. Du producerar ju musik, eller hur?

Skapa musik med de enkla medlen – och “tygla” musikdatorn

En gammal bluesgitarrist/sångare som stampar takten och ibland slår eller skrapar lite på sin gitarr medan han spelar och sjunger – för att vara ärlig, visst svänger det mer än många inspelningar med kompletta, perfekt mikade trumset, helstyva basister och klockrena arr med några dussin professionella studiomusiker? Lyssna på det här klippet:

 

Vad man avundas dem som har “det där”, och kan sitta och skapa och underhålla så där helt solo. (Och slår inte skon tillräckligt mot golvet kan man ju sätta en träbit under skon, som John Lee Hooker.)

Själv har jag ju mest spelat blåsinstrument, och nuförtiden lite gitarr, men jag har aldrig lärt mig att hålla två rytmer samtidigt, som t.ex. när man sjunger och samtidigt spelar piano el. gitarr.

Men har man en gitarr och en liten musikstudio, med Cubase eller något liknande, borde man ju kunna slå fram någonting rytmiskt, och dubba i flera spår. “Riff” brukar det kallas. Men en elgitarr kan ju för den delen frambringa alla slags trumliknande “oljud”, och en akustisk gitarr kan ju bli ett helt formidabelt komp. (Kolla in Tommy Emmanuel t.ex.)

Ska du producera musik därhemma i din ensamhet, är det kanske bäst att hålla det smått. Att inte försöka sig på det där kompletta arret med kompsektion, div. slagverk, blåssektion och stråkar – en hundramansorkester! Möjligheten finns ju förstås, med DAW (digital audio workstation) som klarar av 128 spår, med stora ljudbanker med kompletta symfoniorkestrar o.s.v. Men frågan är om du verkligen klarar av att förverkliga vad du har i huvudet. Det blir en hemskt massa rattande, och innan du gjort hälften har du tröttnat.

Så, tygla musikdatorn! Varför inte börja med att spela in ditt eget komp till din egen sång/melodi – två tracks! Du får både tid över till att göra några alternativtagningar (vilket ju är brukligt), och till sist sitta och justera in några grundeffekter. Ja, låt det vara med bara EQ, kompressor och reverb. Det kan bli riktigt snygg! Och att stampa takten är ju förstås inte ett måste.

Bäst att försöka göra det man är bäst på, och utveckla det. Är du hyfsad pianist, gitarrist, trumpetare eller kan något annat akustiskt instrument – spela in, spela in. Förresten, piano eller keyboard? Med det senare har du nog möjligheten att spela in midi från ett midiklaviatur och få in live-känslan även hos andra instrument, vilka mjukvaruinstrument som t.ex. Sampletank, Halion eller Kontakt Player sedan serverar.

 Sjunger du, finns det knappast något mer spännande och mer utvecklande än att spela in och lägga på dina egna stämmor. (Funkar det för dig så spara slantar till en riktig kondensator-mikrofon, om du inte redan har en!) Med ett brett register kan du ju bli en liten acapella-grupp – med en del falsettsång förstås. Inget är lätt, men med övning… fantastiskt! Och kan man sjunga blues och kompa sig själv – då har man en gåva.