Taggad: bas

“Grötigt” i basregistret – mixa rätt med hjälp av equalizern

Det är lätt att glömma att equalizern är ett jätteviktigt redskap för att få en mix att låta som man vill. Med equalizer, och andra filter, kan man förstås göra många olika saker.

T.ex. manipulera sitt gitarr-sound som man vill ha det. Eller kanske korrigera ett spår med sång som spelades in med inte så bra mikrofon eller rätt inspelningsteknik (svårt).

Men det är minst lika viktigt att skruva rätt när man mixar ihop allt. För att få det hela att riktigt sitta ihop.

Har du som jag haft problem med att mixen låter grötig i det låga registret? Baskaggen kommer inte fram som du vill, eller basen förlorar sin “skärpa”? Problemet kan ju förstås bero på att sounden i sig inte är av bra kvalité, eller att det är för mycket reverb (bastrumman gör sig kanske bäst helt utan reverb).

Å andra sidan är det oftast equalizern som kan lösa problemet. Ta en mix och exprimentera lite. Det spelar ingen roll om du har en proffsversion av Pro Tools, Logic eller Cubase, eller om du kör med gratis Audacity. Alla musikprogram har de här redskapen, och görs inte det här rätt spelar det ingen roll hur dyrt ditt inspelning/mix-program är.

Laborera med en elbas och en bastrumma. De behöver helt enkelt ha sitt eget spelrum, sina egna frekvensområden, där de inte krockar för mycket.

Låt t.ex. baskaggen ta “botten” – passar bra i många musikstilar. Använd en parametrisk equalizer där du skruvar upp frekvensen 80Hz med en 4 – 6dB. Värdet “Q” kan sättas på 1 (“Q” bestämmer hur brett frekvensområde som påverkas).

Sen är det viktigt att dämpa elbasen runt det register som bastrumman ska dominera. Sätt ett högpassfilter (“high pass”, alternativt använda ett “lowshelf-filter”) på ca. 200Hz som brytpunkt, så att elbasens frekvenser under 200Hz försvagas.

Det här gör det väldigt klart och redigt i botten.

Nu har ju inte de här instrumenten bara låga frekvenser, så leta fram basens artikulation och kaggens anslag, “klicket”. Med eq kan basen förstärkas lite någonstans mellan 700 och 1000 Hz (leta och lyssna). Bastrummans anslag skulle kunna förstärkas någonstans runt 2.5 – 5 kHz (= 2500 – 5000 Hz).

Principen är alltså: förstärk ett register hos ett instrument, skruva ner detsamma hos ett annat. Varje instrument behöver sitt spelrum. En grundpelare inom mixning.

Vill du istället ha basen riktig stor och stark i botten, gör tvärtom och filtrera bastrumman på de lägsta frekvenserna, men låt den vara starkare på t.ex. 100Hz, där elbasen skruvas ner. Smaken är ju delad, och varje instrument – det må vara ett “riktigt” eller en softsynth – har ju sin egen karaktär.

Dessutom har ju pianon, gitarrer, stråkar, etc. också låga frekvenser. Många låter helt enkelt ett högpassfilter ligga på alla andra instrument på ca. 250 Hz. Då “stör” inte de här instrumenten basen och bastrumman, som får hållas i basregistret – men utan att “bråka” sinsemellan alltså.

Nu beror förstås allt också på hur du hör. Med monitorer med för lite basåtergivning är det svårt att göra det här bra. Kanske som att famla i mörker…

Inget “bråk” i musikstudion alltså. Detta är ett exempel på att teknik ofta är viktigare än kostsam utrustning. Och en “tråkig” plugin kanske visar sig vara den viktigaste.