Build an audience” – är ett av tipsen i Sean McManus´ ”Fifteen top music promotion tips” . Artikeln är från 2005, men det är lika sant nu. En publik måste byggas upp successivt.

År 2005 var det förstås redan aktuellt med egen webbplats, nedladdningsbara mp3, sociala nätverk och distributions-sajter (aggregatorer). Nu sju år senare har det bara blivit ännu mer omfattande, och smidigare och billigare än någonsin att marknadsföra din musik. 

Så, ”bygg upp en publik”!  Är du – eller ditt band – sugen på att få ut er musik? Att få en publik, börjar ju för det mesta med några få personer, som ger en en positiv feedback. Spelar du ute på gig, festivaler och konserter kan ju publiken öka markant, och även s.k. ”fans” – en sorts fast, trogen publik. De du! Gör man dansmusik är väl motsvarigheten att spela den, eller få den spelad på klubbar.

Sådär har det ju varit sen urminnes tider, och man kan fråga sig: vad har då förändrats med internet som medium? Och går det att uteslutande använda det för att marknadsföra sin musik, att komma från noll till berömmelse?

Har man inte några gigs eller fans än, och kanske jobbar helt ensam i hemmastudion i sovrummet, är det ju smart att försöka ”öppna dörren” till en världsvid publik genom olika webbtjänster. Och är man redan är aktiv med konserter och spelningar och har kontakter, kan marknadsföring av musiken via internet också vara logiskt (om nu inte representanter för skivbolagen och producenter ständigt flåsar en i nacken).

Ok, du har alltså lyckats producera något du verkligen känner för (nåja, perfektionister blir ju aldrig nöjda). Du har förfärdigat en inspelning/ar, mixat och mastrat efter konstens alla regler, kanske i din egen musikstudio. Ja, bara att ha ett färdigt resultat som man verkligen känner starkt för och tror på – det är nog halva vägen. Eller är det det?

Distributions-sajter” (aggregatorer)

Att få ut din musik den digitala vägen är inte svårt idag: CD Baby, Ditto Music, Record Union, TuneCore och liknande webbplatser fixar det! De ordnar med att de filer du skickat läggs upp på digitala musikaffärer som iTunes, Spotify, Nokia Tune och Amazon. CD-Baby erbjuder även att distribuera CD-skivor till försäljare. (Se lista längre ner för mer information…)

Kan du tänka dig? Man ordnar med allt detta åt dig, och du får sen din förtjänst per såld låt/album/lyssning. Det kostar förstås något, men inte så mycket egentligen. Det kan vara en liten procent av vinsten och någon mindre fast avgift. Men har du kommit så här långt går det nog att svälja.

Det fina med de här e-tjänsterna är inte bara att du plötsligt ligger ute på de ”stora” digitala marknadsplatserna för musik, som iTunes och Amazon. Du får tillgång till statistik som gör att du exakt ser vad som har framgång och inte, och – hur din publik förhoppningsvis växer. Trubblet är egentligen att det är hundratusentals konkurrenter, om inte miljontals. Och vem söker på ditt namn?

En annan e-tjänst är Last.fm, där du kan lägga upp din musik, inte för att säljas utan för att lyssnas på (den kan också göras den tillgänglig för gratis nedladdning.) Fördelen här att du får hjälp att bli upptäckt, eftersom idén med Last.fm är att dess lyssnare får rekommendationer om olika artister, baserat på musikstil, favoriter, etc.

Det växer upp många tjänster och nätverk som bygger på liknande idéer – som svampar ur jorden! Men anta att du hittills inte har någon som helst publik. (Kan man jobba helt solo, utan någon som helst feedback?) Är det tillräckligt att registrera sig på några av de här sajterna och sedan vänta? Kan man börja ”bygga upp sin publik” på det sättet. Antagligen inte.

Marknadsför musiken ”socialt”

Musik är ju i sig självt något väldigt socialt. Det handlar ju inte bara om distribution av en nödvändig vara. ”Social” marknadsför idag över internet, men där utanför har det ju alltid varit så.

Vi måste hela tiden försöka tänka i termer som kanske känns helt nya. En webbtjänst (t.ex. Record Union), som är sammankopplad med andra e-tjänster (som Spotify), knyts ihop med de sociala nätverken (Facebook, Twitter, Google +, etc.) och Google och de andra sökmotorerna. Så fungerar det sociala över nätet.

Att vara social och generös går hand i hand. Många har sett att det ger bättre resultat att skänka bort saker, t.ex. fria Mp3 downloads, och på så vis få ett slags ”viral marketing”.

Det är ju inte heller fel att ha en egen personlig webbplats, med sitt eget namn som domän. Många har lyckats med bloggande. Det får bara inte ta för stora proportioner, om man nu inte är duktig på att programmera pula, och gillar att författa och skriva inlägg då och då. Musiken i sig behöver ju mycket tid.

Summan av detta är att du teoretiskt kan göra din musik känd för hela världen utan att ens gå ut!

Dock ger allt detta i sig självt inte någon publik. Varför inte? Ja, vem kommer att hitta din hemsida? Vem kommer att hitta dig på iTunes? Att öppna konton på Facebook, Twitter och allt som tänkas kan, gör inte heller någon skillnad om du inte samlar stora koppel av ”vänner” och ”följare”. Vart vill jag komma med detta?

Trots alla nya möjligheter att nå ut till en publik via de digitala medierna, kan man nog inte förbise den ”traditionella” marknadsföringen. Möten ”ansikte mot ansikte”, att ha många bekanta inom branschen, spelkompisar. Konserter, festivaler, vernissage, DJ – så får man publik. Att vara social i ordets traditionella mening.

Den publik och kontakter du får sprider ordet om dig även via de sociala nätverken, länkar till dig, söker på ditt namn o.s.v. Genom internet kan din publik växa oerhört.

Så, ”utan att gå ut”, fungerar nog inte. Om du nu inte är ett geni, som dessutom har en jättestor tur att rätt person hör dig där på nätet. Musik är social, var själv social! Musikproducenten Johnny Jam skriver om det i sitt inlägg .

Här är en solskenshistoria om hur mycket det kan ge att våga ta steget och försöka. Om Andrea Mann .

Det går säkert att hitta exempel på de som lyckats utan att gå vägen genom ett aktivt socialt musikliv. Men det är nog bäst att se marknadsföringen online som ett komplement till den ”verkliga” kontakten med personer som upplever din musik och uppskattar den. Sen för de ordet vidare, och vidare och vidare…

CD Baby : Inga fasta avgifter. Betala 49$ för ”släpp” av album, eller 9.95$ för singel. En UPC-kod kostar $20 för album och $5 för singel. För försäljning från den egna sajten behåller de 25% för varje Mp3-nedladdning, samt $4 för varje såld CD. Av det som kommer in från andra sajter, t.ex. iTunes eller Nokia Tunes, tar de 9%.

 

Record Union: Har olika ”paket”. För att sätta upp musik på bara en online-butik kostar $12 för album och $5 för singel. Sen ytterligare $1.5 för varje butik. En UPC-kod kostar 8$. Men som sagt, de har bra paket-pris för olika kombinationer. Av det som kommer in från andra sajter tar de 15%.

TuneCore: TuneCore har fasta pris per år, per album, $49.99, och singel, $14.99. Dessutom erbjuder de olika tjänster, som professionell mastering, $149 per låt, närvaro på Jango Radio (1000 spelningar för $29.99) m.m. TuneCore tar inget av pengarna du tjänar.

Ditto Music: Här har man också fasta pris per år, per album, $35, och singel, $9. Du kan också öppna ett konto gratis med upp till 10 låtar på iTunes. Dessutom erbjuder de olika tjänster som att starta ditt eget skivmärke. Ditto Music tar inget av pengarna du tjänar.

Ubetoo: Här har man ett annat system. Att starta upp kostar $12.58, plus $61.63 per år. Inga andra kostnader för att lägga musik. Upp till $628.9/mån av din inkomst tar Ubetoo ingenting. Däröver tar de 25%.

Det finns förstås också många andra liknande tjänster. Kolla upp vad som passar bäst för dig.

Råd: Kolla upp noga allt som gäller rättigheter till musik och royalties. Du vill inte gå miste om inkomster för t.ex. varje lyssning i Spotify. Inte heller bli stämd för att du lagt upp en cover på en annans låt. Läs mer på STIM..