Taggad: songwriting

Ge din musik en publik på nätet

Build an audience” – är ett av tipsen i Sean McManus´ ”Fifteen top music promotion tips” . Artikeln är från 2005, men det är lika sant nu. En publik måste byggas upp successivt.

År 2005 var det förstås redan aktuellt med egen webbplats, nedladdningsbara mp3, sociala nätverk och distributions-sajter (aggregatorer). Nu sju år senare har det bara blivit ännu mer omfattande, och smidigare och billigare än någonsin att marknadsföra din musik.

Så, ”bygg upp en publik”!  Är du – eller ditt band – sugen på att få ut er musik? Att få en publik, börjar ju för det mesta med några få personer, som ger en en positiv feedback. Spelar du ute på gig, festivaler och konserter kan ju publiken öka markant, och även s.k. ”fans” – en sorts fast, trogen publik. De du! Gör man dansmusik är väl motsvarigheten att spela den, eller få den spelad på klubbar.

Sådär har det ju varit sen urminnes tider, och man kan fråga sig: vad har då förändrats med internet som medium? Och går det att uteslutande använda det för att marknadsföra sin musik, att komma från noll till berömmelse?

Har man inte några gigs eller fans än, och kanske jobbar helt ensam i hemmastudion i sovrummet, är det ju smart att försöka ”öppna dörren” till en världsvid publik genom olika webbtjänster. Och är man redan är aktiv med konserter och spelningar och har kontakter, kan marknadsföring av musiken via internet också vara logiskt (om nu inte representanter för skivbolagen och producenter ständigt flåsar en i nacken).

Ok, du har alltså lyckats producera något du verkligen känner för (nåja, perfektionister blir ju aldrig nöjda). Du har förfärdigat en inspelning/ar, mixat och mastrat efter konstens alla regler, kanske i din egen musikstudio. Ja, bara att ha ett färdigt resultat som man verkligen känner starkt för och tror på – det är nog halva vägen. Eller är det det?

Distributions-sajter” (aggregatorer)

Att få ut din musik den digitala vägen är inte svårt idag: CD Baby, Ditto Music, Record Union, TuneCore och liknande webbplatser fixar det! De ordnar med att de filer du skickat läggs upp på digitala musikaffärer som iTunes, Spotify, Nokia Tune och Amazon. CD-Baby erbjuder även att distribuera CD-skivor till försäljare. (Se lista längre ner för mer information…)

Kan du tänka dig? Man ordnar med allt detta åt dig, och du får sen din förtjänst per såld låt/album/lyssning. Det kostar förstås något, men inte så mycket egentligen. Det kan vara en liten procent av vinsten och någon mindre fast avgift. Men har du kommit så här långt går det nog att svälja.

Det fina med de här e-tjänsterna är inte bara att du plötsligt ligger ute på de ”stora” digitala marknadsplatserna för musik, som iTunes och Amazon. Du får tillgång till statistik som gör att du exakt ser vad som har framgång och inte, och – hur din publik förhoppningsvis växer. Trubblet är egentligen att det är hundratusentals konkurrenter, om inte miljontals. Och vem söker på ditt namn?

En annan e-tjänst är Last.fm, där du kan lägga upp din musik, inte för att säljas utan för att lyssnas på (den kan också göras den tillgänglig för gratis nedladdning.) Fördelen här att du får hjälp att bli upptäckt, eftersom idén med Last.fm är att dess lyssnare får rekommendationer om olika artister, baserat på musikstil, favoriter, etc.

Det växer upp många tjänster och nätverk som bygger på liknande idéer – som svampar ur jorden! Men anta att du hittills inte har någon som helst publik. (Kan man jobba helt solo, utan någon som helst feedback?) Är det tillräckligt att registrera sig på några av de här sajterna och sedan vänta? Kan man börja ”bygga upp sin publik” på det sättet. Antagligen inte.

Marknadsför musiken ”socialt”

Musik är ju i sig självt något väldigt socialt. Det handlar ju inte bara om distribution av en nödvändig vara. ”Social” marknadsför idag över internet, men där utanför har det ju alltid varit så.

Vi måste hela tiden försöka tänka i termer som kanske känns helt nya. En webbtjänst (t.ex. Record Union), som är sammankopplad med andra e-tjänster (som Spotify), knyts ihop med de sociala nätverken (Facebook, Twitter, Google +, etc.) och Google och de andra sökmotorerna. Så fungerar det sociala över nätet.

Att vara social och generös går hand i hand. Många har sett att det ger bättre resultat att skänka bort saker, t.ex. fria Mp3 downloads, och på så vis få ett slags ”viral marketing”.

Det är ju inte heller fel att ha en egen personlig webbplats, med sitt eget namn som domän. Många har lyckats med bloggande. Det får bara inte ta för stora proportioner, om man nu inte är duktig på att programmera pula, och gillar att författa och skriva inlägg då och då. Musiken i sig behöver ju mycket tid.

Summan av detta är att du teoretiskt kan göra din musik känd för hela världen utan att ens gå ut!

Dock ger allt detta i sig självt inte någon publik. Varför inte? Ja, vem kommer att hitta din hemsida? Vem kommer att hitta dig på iTunes? Att öppna konton på Facebook, Twitter och allt som tänkas kan, gör inte heller någon skillnad om du inte samlar stora koppel av ”vänner” och ”följare”. Vart vill jag komma med detta?

Trots alla nya möjligheter att nå ut till en publik via de digitala medierna, kan man nog inte förbise den ”traditionella” marknadsföringen. Möten ”ansikte mot ansikte”, att ha många bekanta inom branschen, spelkompisar. Konserter, festivaler, vernissage, DJ – så får man publik. Att vara social i ordets traditionella mening.

Den publik och kontakter du får sprider ordet om dig även via de sociala nätverken, länkar till dig, söker på ditt namn o.s.v. Genom internet kan din publik växa oerhört.

Så, ”utan att gå ut”, fungerar nog inte. Om du nu inte är ett geni, som dessutom har en jättestor tur att rätt person hör dig där på nätet. Musik är social, var själv social! Musikproducenten Johnny Jam skriver om det i sitt inlägg .

Här är en solskenshistoria om hur mycket det kan ge att våga ta steget och försöka. Om Andrea Mann .

Det går säkert att hitta exempel på de som lyckats utan att gå vägen genom ett aktivt socialt musikliv. Men det är nog bäst att se marknadsföringen online som ett komplement till den ”verkliga” kontakten med personer som upplever din musik och uppskattar den. Sen för de ordet vidare, och vidare och vidare…

CD Baby : Inga fasta avgifter. Betala 49$ för ”släpp” av album, eller 9.95$ för singel. En UPC-kod kostar $20 för album och $5 för singel. För försäljning från den egna sajten behåller de 25% för varje Mp3-nedladdning, samt $4 för varje såld CD. Av det som kommer in från andra sajter, t.ex. iTunes eller Nokia Tunes, tar de 9%.

 

Record Union: Har olika ”paket”. För att sätta upp musik på bara en online-butik kostar $12 för album och $5 för singel. Sen ytterligare $1.5 för varje butik. En UPC-kod kostar 8$. Men som sagt, de har bra paket-pris för olika kombinationer. Av det som kommer in från andra sajter tar de 15%.

TuneCore: TuneCore har fasta pris per år, per album, $49.99, och singel, $14.99. Dessutom erbjuder de olika tjänster, som professionell mastering, $149 per låt, närvaro på Jango Radio (1000 spelningar för $29.99) m.m. TuneCore tar inget av pengarna du tjänar.

Ditto Music: Här har man också fasta pris per år, per album, $35, och singel, $9. Du kan också öppna ett konto gratis med upp till 10 låtar på iTunes. Dessutom erbjuder de olika tjänster som att starta ditt eget skivmärke. Ditto Music tar inget av pengarna du tjänar.

Ubetoo: Här har man ett annat system. Att starta upp kostar $12.58, plus $61.63 per år. Inga andra kostnader för att lägga musik. Upp till $628.9/mån av din inkomst tar Ubetoo ingenting. Däröver tar de 25%.

Det finns förstås också många andra liknande tjänster. Kolla upp vad som passar bäst för dig.

Råd: Kolla upp noga allt som gäller rättigheter till musik och royalties. Du vill inte gå miste om inkomster för t.ex. varje lyssning i Spotify. Inte heller bli stämd för att du lagt upp en cover på en annans låt. Läs mer på STIM..

Spela, sjunga, komponera, arrangera, mixa… Vad sysslar man med egentligen?

Nej, jag vet inte riktigt vad det ska bli av det här.. ”Musikstudiofeber” – det är nog just det jag har. Och känner att det saknas något. Spelkompisar kanske? Eller mer tid över för obegränsad inspelning, dubbning, mixning – åh, vad härligt det skulle vara!

Grejer fattas ju inte i detta tidevarv, och både hårdvara och mjukvara för musikdatorn verkar hela tiden gå ner i pris. Musikstudions ”maskinpark” verkar faktiskt ganska så föråldrad redan.

Nu stiger ”febern” igen… Bäst att försöka sansa sig lite, ”sänka temperaturen”. Resonera lite sansat och realistiskt. Jag saknar kanske inriktning. Vad kan jag egentligen? Kanske det skulle vara bäst att specialisera sig inom musiken, istället för att försöka vara något slags enmansorkester och göra allt själv?

Komponera?

Jag tyckte faktiskt redan som tonåring om att komponera. Det vart väl en och annan jazzlåt, inte så avancerat melodiskt. Mest lite intressanta ackord att improvisera över.

Jag skulle kanske sätta mig och koncentrera mig på lite songwriting? Men går det verkligen att få ut några fräscha idéer ur det här redan fyrtioåriga huvudet? Vad jag har är ett bra gehör, tillräckligt med musikteori, en elgitarr att prova med, Finale för notskrift, Cubase för pianorulle och lite arrangering…

Arrangera?

Ja, det var nog egentligen mest det jag gjorde förut. Arr för piano av redan skriven musik – t.o.m. något försök med instrumentering av stråkorkester. Då hade man minsann ingen möjlighet att prova och höra hur det skulle låta med stråkar. Nu går det ju att få fram stråkarna nästan direkt med Windows.

Storband, symfoniork, eller varför inte popband? Man kanske t.o.m. skulle kunna göra typ små brass- eller stråk-arrangemang åt andra som vill lägga på sina inspelningar, och faktiskt tjäna en slant på det? Mmm… är det febern som stiger igen? Som sagt, schysst gehör, harmonilära, Finale, Cubase… Band-in-a-Box – automatiskt! ; )

Mixa?

Ja, pluggar i massor har man ju, så det är ju inga problem. Även om de flesta är gratis. Detta är också ett väldigt intressant område i modern musikproduktion. Men vad skulle egentligen målet vara? Vad ska man mixa om man inte producerar någon musik? Åt andra? Remixar?

Nej, man har ju sin hörselskada och jag litar faktiskt inte riktigt på mina öron. En mixare måste nog ha bra hörsel, eller?

Mastering?

Jag vet att mixa och mastra är två olika saker, men för mig känns det som en del av mixningen, t.o.m. lite tråkigt. Sitta och skruva upp musiken till max så att säga, ut och kämpa på volymkrigets ”slagfält”. Dock blir väl allt intressant när man går in i det. Javisst ja, hörseln…

Instrumentalist?

Så började det hela: blockflöjt, sen klarinett. Saxofonen tog överhanden till sist. Väldigt intressant på den tiden, och jag tror att jag hade lätt för att lära. Så lätt att det kanske blev för lite övning för att bli riktigt bra. Men det kändes faktiskt som att man började behärska saxen hyfsat bra när man var så där en 16 år. Med i radio en gång också…

Nu känns det så mycket svårare att lära. För den höga volymens skull blir det inga mer blåsinstrument. Nu är det gitarr, och man kommer aldrig i närheten av vad man kunde förr – åtminstone inte rent tekniskt.

Ska man sitta ensam och lira nu är ändå gitarr, eller möjligen piano det smartaste. Vore hemskt kul att lära sig sjunga samtidigt.

Sång?

Det mest fascinerande instrumentet! Och visst skulle det vara intressant att kombinera med arrangering och inspelning och göra sina egna acapella-låtar. Sjunga bas, do-do-do-do-doo, in i en fin kondensator-mikrofon. ( Kanske med någon bra autotune-plugin… Allt är ju tillåtet i vår tid.) Äsch, jag får ju alltid ont i halsen när jag sitter och sjunger en längre stund. Undrar vad det beror på?

Analytiker?

Det är väl det man gör mest: grunnar över och analyserar det mesta. Musikanalytiker? Man ska nog åtminstone vara expert på någonting för att kunna syssla med det…

Recensent?

Vara expert på en musikstil, några artister? Bevaka skivutgivning eller konserter? Det hörs som om plånboken gnyr till lite… Å andra sidan tycker jag ju det är otroligt intressant att läsa biografier, självbiografier, och t.o.m. diskografier. (”Hallå där ute, finns det någon mer som tycker om att läsa diskografier?”)

Men ska man recensera, måste det ju finnas en publik. Vem skulle läsa recensioner av återutgivningar av musik från sextio- och sjuttiotalet?

Det här tål att tänka på. Att ”smala av” musikproducerandet lite. Nej, jag tror jag tar en paus med musiken, och börjar läsa romaner – det man ju aldrig haft tid till förr.

Den där producenten behövs nog om det ska bli någon musik…

I want to be a producer” sjunger man i Mel Brooks berömda film ”The Producers” från 1968 (ny version gjordes 2005). Visst känner man tjusningen att få producera! Det må vara en broadway-musical eller en musikinspelning. Tänk att få organisera ett ”verk” och se hela processen från början till slut, att få arbeta med en massa begåvade artister och proffs!

I en modern digital musikstudio där hemma kan du göra just detta – helt själv! Du är kanske som jag din egen ”producent”. Men vad producerar vi egentligen? Bara det att det går att göra något, betyder inte att det kommer att göras och att andra kommer få resultatet i sin hand. Man skulle kanske behöva en musikproducent, i ordets traditionella betydelse.

Du ska själv välja material, skriva det om du också är låtskrivare. Arrangera det, och kanske också notera det. För att inte tala om att rigga mikrofoner, spela in dig själv och dubba i ett antal spår. Inspelningstekniker är du, vid mixerbordet sitter du, och kommer det så långt som till att slutföras ska du mastra också. Alla dessa uppgifter är ju var och en jättesvår i sig. Hur samordnar man allt och får det att gå framåt?

Det skulle man kunna säga är producentens idealiska roll. Få det att hända. Till exempel att hålla ett ungt rockband på samma linje och arbetssamma under en hel inspelning, vilket nog inte alltid är så lätt. Många praktiska saker måste ordnas, t.ex. att samordna komposition och arrangering av material med studiotid och personal, samt tillgång till studiomusiker och instrument.

Dessutom, det finns ju alltid ett mål. För det mesta har ju en cd-skiva inte bara målet att vara bra, utan också att spridas i en vidare krets – vara kommersiellt gångbar! Helt klart måste producenten tänka på kassan, både på de tillgångar som finns för att genomföra det hela och på den framtida vinsten.

Det är väl inte konstigt att många kreativa musiker har betraktat en musikproducent med lite misstänksamhet, om inte som en fiende. Många har försökt producera sig själva i stället för att en producent ska välja låtar och bestämma stil och allt.

I Mark Ribowsky´s biografi om Stevie Wonder – som hunnit med både att vara underbarn, nyskapare och guru – beskrivs hur den drygt 20-årige Stevie fungerade i studion, när man skapade musiken till plattor om ”Music on My Mind” och ”Talking Book” (båda 1972). Musikproduktion på hög nivå, men hur blev det verklighet?

Han möter upp i musikstudion med Bob Margouleff och Malcolm Cecil, som skötte den bokstavligt talat rumkrävande synthen (”TONTO”), samt alla andra studiosysslor. Det började alltid med, ”Ok, vad vill du göra i dag då?” Man började spela någonting, varefter Stevie började spela på något annat och föreslog att man skulle spela in det. Ett slags organiserat kaos.

Man lät för säkerhets skull bandspelaren gå hela tiden, och så fick man faktiskt fram en hel massa material, av vilket bara en bråkdel gavs ut. På mycket av musiken spelar faktiskt Stevie alla instrumenten och sjunger alla stämmor – och inte dåligt!

Stevie Wonder står som producent, men, hade det verkligen blivit något resultat om det inte varit för dessa två medproducenter? O andra sidan gav det fria konceptet rum för mycket spontanitet, vilket säkert gjorde underverk.

Mycket annorlunda jämfört med det vanliga systemet hos Motown, skivbolaget. Han kom med sin nya låt. Blev den godkänd fick han komma och spela in sången en tid senare, på en redan färdig instrument-mix. En ”fabrik” med producenterna som något slags förmän.

Helt klart sätter många producenter, både självständiga och anställda av skivbolag, kommersiella intressen före de artistiska/konstnärliga.

Nåja, jag är inte ute efter att tjäna pengar på musik, och för övrigt vet jag inte riktigt vilket specifikt mål jag har. Att helt enkelt ha kul och känna att man skapar något är nog tillräckligt. Vad har du förresten för mål? Känner du ibland att du skulle behöva en riktigt bra musikproducent till din hjälp?

Referens:

Signed, Sealed and Delivered – The Soulful journey of Stevie Wonder”,  Mark Ribowsky  2010

Några ackordföljder att använda i låtskrivandet

Har du någon gång fått till ett riktigt schyst beat, men sen fastnat i ackorden? Det blir liksom bara lika som förut? På kvintcirkeln finns alltid nya vägar att gå. Den kan också hjälpa dig att få en idé om vad dina favoritmusiker använder i sin musik.

Jag älskar kvintcirkeln! (Mer om kvintcirkeln här..) Den har hjälpt mig att få ett hum om det här med harmonilära, utan att egentligen ha studerat ämnet. Och vad praktiskt att kunna få fram snygga ackordföljer till nya kompositioner! Var börjar man?

Här börjar ”man”:

Kvintcirkeln

De här sex ackorden har närmast ”släktskap” med varandra och är lätta att kombinera. De i mitten ger den s.k. tonarten – C i dur eller A-moll i moll. I musikteori kallas de ”tonika” respektive ”tonikaparallell”. Flyttar du den här zonen över cirkeln, har ackorden du kommer till samma relation till varandra.

Många, många låtar går aldrig utanför den här ”hagen”, utan håller sig till en tre, fyra, fem ackord hela låten igenom. T.o.m. två ackord är vanligt. (”Kött o potatis”-rock i all ära, liksom mången dansmusik – ackorden slösar man inte på…)

Lyssna på det här exemplet. Det är i tonarten G (tonikan i det här fallet), så transponera det hela ett steg till höger på kvintcirkeln. Du har då C till vänster och D till höger. Moll-ackorden (parallell-ackorden) blir då E-moll, A-moll respektive B-moll.

G-Em-Am-D-Bm-Em-Am-D

En ”rundgång” med fyra ackord som här gick runt två gånger. B-moll ersatte G den andra gången, en mycket vanlig manöver.

Med dessa sex grundackord kan du alltså laborera ganska fritt. Använd förstås öronen och ditt goda omdöme. Går du utöver dessa sex – utforskar lite utanför ”hagen” – kan det låta friare och intressantare, men också onaturligt om du inte ser upp.

Hur vet man i vilken tonart en låt går? För det mesta slutar den helt naturligt på just det ackordet.

Ska låten vara i moll använder du ackorden på undersidan, men det till höger om tonikan (som då är ett mollackord) blir vanligen i dur. I tonarten A-moll blir det alltså E, inte E-moll.

Det här ackordet, som naturligt ”drar mot”, eller löses upp i tonikan kallas ”dominant”. Alltså G mot C och E mot A-moll, D mot G o.s.v. På de här ackorden kan du lägga en ”sjua”, t.ex. G7.

Här är ett mönster som är vanligt i många, om än inte alla, musikstilar:

Am-D-G

D (dominanten) leder naturligt till G, men du lägger även A-moll före. (En s.k. ”II-V-I-progression”, 2-5-1, efter grundtonernas plats på skalan.)

Vill du alltså ha lite mer ackord att ”väva” runt din melodi, kan du prova att lägga till de här två ackorden före ett annat. Det beror ju förstås på om det passar din musikstil. G utökas alltså till Am-D-G, och C blir Dm-G-C o.s.v.

Är man inne på jazz/fusion/funk-linjen, där man ibland riktigt ”frossar” i harmonier, kan man faktiskt gå riktigt långt bort på kvintcirkeln och byta ut dominanten mot ackordet tvärsöver. Precis mittemot D på kvintcirkeln ligger ju t.ex. Ab. Ackordföljen blir då ”kromatisk”, Am-Ab-G:

Kromatik  (enligt en del helt onödig ”akrobatik”)

Prova att ”vandra” runt lite på kvintcirkeln. Att gå åt vänster så här kallas för en ”tonal kvintgång”:

Dm-G-C-F-Bm-E-Am  (Används förresten i Gary Moore´s ”Still Got the Blues”, förutom tusentals andra låtar.)

Eller den här ackordslingan i A-dur:

Bm-E-A-D-Bm-E-A  (Visst finns det ett system!)

Går du åt höger i steg, kan det låta så här :

Fm-C-Eb-Bb-Db-Ab-C  (Låter bra likt Eagle´s ”Hotel California” i början, eller hur?)

Är du som jag och ofta nöjer dig med en blues?

A-A-D-A-E-A  Grundläggande bluesmönster i A-dur.

Den spelas oftast över tolv takter, därav ”bluestolva”.

Lägg gärna upp en kommentar med någon av dina ackordfavoriter!

Musikteori – till nytta i din musikstudio?

Brukar du ta ut melodi och ackord till låtar på gehör? Får du plötsligt en idé i huvudet gäller det ju att snabbt ”få ut den”, och ”fånga den” med din gitarr/piano eller ett annat instrument. Alternativet är att skriva upp musiken du tänker på – på papper eller i din musikdator. Finns det något enkelt hjälpmedel för att få det rätt?

Det blir ju inte alltid lätt att överföra något så abstrakt, spontant och känslomässigt som musik, till ett notpapper, eller till ett sextonspårs-arrangemang i Cubase i datorn.

Har du suttit där, haft musiken klar i huvudet, och kanske t.o.m. nynnat eller sjungit melodin, men det har inte kunnat att hitta rätt ackord? Med mycket provande och trixande med ”fel” ackord, har den ursprungliga melodin sakta men säkert tonat bort eller förvanskats? Borta för alltid…

Lär dig harmonilära!” säger den lärde. ”Då är det lätt!” Så lätt är det kanske inte, om du varken har tid eller möjligheten att sätta dig och studera det nu. ( Det finns en del webbplatser med bra träning i musikteori. )

 

Om så vore, är det ändå ingen garanti för att musiken i ditt huvud blir någonting på riktigt. Många har blivit så låsta i alla musikteorins ”gyllene regler”, att kreativitetens spontanitet har släckts. Har du bra gehör och kan skapa musik i huvudet ska du vara glad att du har den talangen! (Jimi Hendrix kunde visst just inte någon harmonilära alls.)

Om du då har tagit ut melodin, det må vara en egen komposition, eller helt enkelt för att göra en cover på en annan låt, vilka är då ackorden? Vilken basgång kan man använda? Ja, med bara en melodislinga blir det ju ändå inte så mycket. Kan kanske lite harmonilära ändå vara behjälpligt i din musikstudio?

Det finns ju förstås digitala musikprogram som kan vara nyttiga. För songwriting är faktiskt Band-in-a-Box riktigt vettigt, där man lätt kan jämföra olika ackordgångar och höra dem spelas upp i olika stilar. Dock kvarstår problemet om man inte har något hum om vilka ackord man ska skriva in. (Funktionen som automatiskt skapar ackordföljder gör det knappast som du hade tänkt dig.)

Jag ska ge ett tips. Ett enkelt tips. Det är klart, vill man studera musikteori, noter och liknande, så kan det vara bra ju mer man kan. Men även utan en massa studietimmar kan man få kontroll över harmonierna och lättare ta ut ackord och bas till låtar. Som tur är finns det ett verktyg som är lika enkelt som sinnrikt: ”kvintcirkeln”.

Kvintcirkeln
Kvintcirkeln

 

Utifrån den kan man arbeta sig riktigt långt in i harmoniernas underbara värld, och även på den mest grundläggande nivån kan man använda den för att hitta ackord på gitarren eller klaviaturet. Rätt ackord. Inte bara de som man råkar hitta när man sitter och provar allt möjligt.

Min pappa gav mig en papperskopia av kvintcirkeln när jag var liten. (Som gitarrlärare i den kommunala musikskolan har han alltid haft en massa spännande papper med noter och musiklära.) Kvintcirkeln är lätt att fatta, och jämför man olika ackordgångar hör man att det stämmer. Det roliga är att den största delen av musiken i västvärlden bara har 3 – 5 ackord, och det är samma som gäller med små variationer.

Här finns ackord för gitarr.

Här finns ackord för klaviatur.

Börja var du vill på kvintcirkeln. Ta A, för att göra det lätt på gitarren, som till vänster har D och till höger E. Där har du ackord till en miljon låtar!

ADEA A – D – E – A

Vill du ha samma harmonier i ett annat läge (i en annan tonart), gå då längs kvintcirkeln åt höger eller vänster. Stanna t.ex. vid C som kanske ligger bekvämare för din spelkompis som spelar, låt säga piano. Då har du F till vänster och G till höger, och de tre har då samma ”relation” som A, D och E.

CFGC C – F – G – C

(C är ju förresten grundtonen i vårt tonala system.)

Detta är grunden, och t.ex. en vanlig ”blues-tolva” har just de här ackorden. Ja, ”en miljon låtar” är nog ingen överdrift.

Sen kan man ju bygga vidare. Det finns ju dur och moll (”glad” och ”ledsen”), och ackorden på insidan i kvintcirkeln är mollackord, som lätt går att bygga in i en ”rundgång”, som den med C, F och G. Vad tycks om att ersätta F med Dm?

CDmGC C – Dm – G – C

Intressant… Tittar du på cirkeln ser du att Dm – G – C ligger efter varandra. Betyder det att man kan gå fram och tillbaka hur som helst över cirkeln? Hur blandar man dur- och mollackord (ackorden på ovansidan respektive undersidan)? Finns det några gränser? Kan man gå så långt som från C till F#, som ligger tvärs över?

Det blir ämnet för nästa artikel, som innehåller en hel del exempel på användbara ackordföljder. Och som sagt, kvintcirkeln är en nyckel till att sen ”transponera” ackorden till ett läge som passar dig och din sång bättre.

Spara kvintcirkeln, och varför inte studera in dig lite i den?

Kunde du redan det här? Toppen! Kvintcirkeln kan ju innehålla mer detaljer, som att visa hur många b- eller #-förtecken en viss tonart har. Jaha, kan du det också? Då kanske du använder kvintcirkeln till något annat, eller så kanske du har några andra smarta tips att dela med dig av…

Songwriting direkt med musikdatorn – kan vara jättepraktiskt!

Du som skapar musik vet att idéerna kan komma när som helst och var som helst. Komma, och gå lika fort… Är en dator praktisk för det ändamålet, eller är den lite för tungrodd så att säga?

För en del är en dator något som dödar inspirationen. I så fall är det kanske bäst att inte ge sig in i det här med att ha en digital musikstudio. Det blir dock en del kopplande och pulande, för att inte tala om bestyr med program, drivrutiner och buggfixar och sånt.

Har man väl utrustningen i ordning finns det nog ändå inget smidigare och effektivare för musikproduktion. Bortsett från att den kanske inte direkt är flyttbar. I det fallet är förstås en digitalporta eller musikapp till mobilen ypperlig.

Inget kan dock jämföras med en musikdator – en plattform med plats för allt som tänkas kan! Flerkanalsinspelning, midi-programmering och audio-editering, hela vägen ända fram till en slutmix och en färdigbränd CD!

Tänk bara, att ha allt på en stor skärm med bra bild. Vad bekvämt att ha allt där framför sig, inte minst spårens kompletta ”timeline”.

Har du ett midikeyboard och kan spela på det något sådär? Var lycklig över det. Med kvantiseringen rätt inställd i ditt DAW kan det ju gå jättesmidigt att från ditt keyboard lägga in bas, trummor, klaviaturer etc.

Ett enkelt vst-instrument som erbjuder en grundläggande uppsättning instrument kan vara väldigt tjänligt.Native erbjuder gratis sin Kontakt 5 Player med 50 medföljande instrument. IK Multimedia (som även gör Ampltude) har något liknande, Sampletank II Free.

Man kan jobba riktigt snabbt, om man inte hamnar i någon ”fallgrop” på vägen. Här några hållpunkter för att du inte ska fastna på vägen:

  • Ha om möjligt en dator enbart för detta ändamål (speciellt viktigt om du inte bor ensam.) Alla andra program, och speciellt internet, har en tendens att distrahera. Så rent som möjligt alltså, utan upp-poppande meddelanden om inkomna email etc.

  • Se till att ditt musikprogram – Logic, Cubase eller Acid, vad det vara må – startar upp så lätt och snabbt det går, och om du har datorn på, håll programmet öppet.

  • Ljudkort, mikrofoner och synthar m.m. ska naturligtvis vara inpluggade och färdiga att köra. Inget bekymmer om kablar och strömuttag (förbjudet att krypa på golvet!).

  • Låt ditt program vara ”uppriggat” när det öppnar. Ex: låt en template öppna med typ fyra audio-spår färdiguppställda, samt ett midispår med vst-instrumentet för trummorna inpluggat. Låt allt vara rent från effekter. Jobbar du mer brett med midi och olika instrument kan du ju ha den vanligaste uppsättningen klar, t.ex. trummor, bas, piano, stråkar.

  • Håll stenhårt på dessa två regler:

  1. Använd inga effekter. Skjut upp det till senare.

  2. Spela in det som det blir, och editera inte. Gör hellre en ny tagning.

Tror du inte att de två reglerna är ganska vettiga? Är man sträng mot sig själv och sparar editering och effekter till sen, är det mycket lättare att hålla en bra ”workflow”.

Musikdatorn är jättebra både till de stora jobben, liksom till de mindre. De oplanerade och mer spontana besöken i studion kan bli väldigt kreativa. Förutsatt att allt finns där körklart, och att du bara låter bli de där andra knapparna för stunden.