Taggad: groove

Svart och vitt – vad är det med deras rytmkänsla?

Nu ger jag mig in på spekulerande. Kanske du tycker det är helt onödigt att ta upp det här. Eller kanske inte ens lämpligt. Eller att det är ett ”omöjligt” ämne. För mig är det dock viktigt, för det handlar om rytm, och därför att det … ÄR något. Vad då?

Att svarta verkar ha en speciell relation till det här med rytm. Åtminstone om man går igenom en massa kända artister och jämför. Och det har ju ofta sagts att de färgade har ”det där”, något som de vita bara kan kopiera. Det är kanske inte sant.

Det är det här med ”svänget”, ”the swing”. I det mesta av s.k. afro-amerikansk musik söker man det rytmiskt fria, medryckande. Musikteori säger att det rör sig om synkoper, triol-känsla och baktakt etc.

Solisten sjunger/spelar kanske med ett s.k. ”hang” eller ett ”drive”, alltså ligger lite efter eller före taktslaget, eller taktvärdet. Pyttelitet alltså, men det gör skillnad. Här skulle kanske många säga att vi lämnar ren musikteori, och talar om enbart känsla. Det är såna här små skillnader som gör att arrangemanget på musikdatorn ibland låter lite stelt och krystat. Men vad är det egentligen. Det borde ju gå att definiera det i teoretiska termer, eller? Exempel:

Jag vet ju inte vad du brukar lyssnar på, men är det här intressant för dig måste du urskilja något gemensamt hos t.ex. Otis Redding, Aretha Franklin, Stevie Wonder, Mary Blige, eller instrumentalister som Dexter Gordon och många andra, färgade jazzmusiker. Och förstås bluesartister som Muddy, John Lee, och B.B.

Hör på det här exemplet, och jämför Gary Moore och B.B. King när de behandlar samma musik. Det är på 1.29 sek. respektive 1.55 sek.

Det känns så lätt och naturligt hos B.B. Som att ”flyga” omkring runt takten. Gary är nära, men han måste tänka, så att säga. Med det vill jag inte säga att att han skulle vara en ”sämre” musiker. Det är just det där lilla extra med svänget…

Det är konstigt att det skulle ha att göra med hudfärgen, låter omöjligt. Å andra sidan har ju alla folkslag sina starka sidor. Både det genetiska och kulturella spelar säkert in. Det är få som skulle förneka att svarta löpare länge har dominerat prispallarna.

Nåja, det intressanta vore förstås om man kunde lära sig. Jag har en teori om vad det är. Det handlar om två saker.

Det s.k. ”polyrytmiska” – två rytmer samtidigt så att säga. Dessutom känslan för ett fördubblat tempo, ”bultande” någonstans inne i kroppen.

I den här shuffle-bluesen i medium tempo finns i botten en stark triol-känsla. Men notera att B.B. sjunger mer efter det dubbla tempot. 4-takt och 3-takt samtidigt alltså. Lyssna och känn!

Kan det vara så att de här artisterna har övat upp en stark känsla för det dubbla tempot? Ja, det är nog det som ger den där lösa, svävande känslan i svänget.

Och vita artister som har ”det”, har jag faktiskt svårt att hitta. Toots Thielemans skulle jag säga har det. Stevie Ray Vaughan troligen. Santana, Eric Clapton, Tony Bennett – snubblande nära, men det känns inte lika naturligt. Det är klart – det här blir ganska subjektivt, och det handlar om väldigt små skillnader. Men ibland är det ju ”detaljerna som gör det”.

Ja, man kan säkert göra mycket för att träna upp sin rytmkänsla. Därför ska ska jag prova det här: Jag ska slå på mitt Cubase, öppna någon vst-plugin med trummor och lägga upp två rytmer parallellt. I botten något groovy beat, och över det ett annat beat i fördubblat tempo. Kanske ett jazzkomp i uptempo med walking-bass och allt. Sen ska jag ta elguran och improvisera över det, och försöka att inte tappa bort mig. Den rytmkänsla man har kan man ju alltid förstärka genom övning!

Fånga rytmen med midi och ”hitpoints”

Det har ju varit sen länge populärt att stjäla från andras låtar – ”samplingar”. Oftast korta fraser som man samplat, eller spelat in, och sen editerat, loopat och använt i sitt eget arrangemang. Du har säkert provat det någon gång. Är musiken inte spridd kommersiellt så är det inget som helst fel med det.

Att använda ”hitpoints” för att fånga rytmiska mönster är annorlunda. Egentligen ett sätt att härma, och härmar gör man väl jämt i musiken? Musikproduktion har ju alltid varit fråga om att inte bara inspireras av andras musik, utan också låna eller ”citera”. Det är väl sällan en komposition är 100% original?

Prova den här metoden om du vill få in lite extra liv i ditt stycke, speciellt om du är utan levande rytmsektion. Ett sätt att få bort lite av känslan av dator (”Jaså, det är midi-musik!”), att din låt känns lite tam. De flesta moderna program för musikstudio har den här funktionen.

Här kan du alltså fånga den exakta känslan i en rytm som inte är helt metrisk, exakt (t.ex. raka åttondelstrioler). En mänsklig trumslagare slår ju sällan helt exakt. Det får det där lilla extra, groovet, som är svårt att sätta fingret på. Sånt är svårt att härma.

Ett exempel:

Detta fill-in låter enkelt men är inte det, om du inte är en duktigt trumslagare…
Barry_White_Playin_your_game_baby
(Från Playing Your Game Baby, Barry White)

Så här blev det färdigt att användas i vilket som helst tempo, och med vilka som helst trumsound…
game_mix

Hur gör man? Det beror förstås på vilket program och vilken metod.

I Cubase kallas det ”Groove Quantize”

I Apple’s Logic kallas det för ”Groove Template”.

Pro Tools har sin ”Beat Detective” som gör ”Groove template extraction”.

I Sonar heter det ”Groove Quantize”

Reason har sin ”Regroove” vilken ska göra det här med galans.

I stora drag: man använder en audiofil, som analyseras, och hitpoints märks ut. Du kan justera dem som du vill, och sen spara det.

När man skapat en grupp med hitpoints, kan du använda det som ett mönster, eller template, i kvantiseringen. Musiken i ett midi-spår kan sen formas efter det. Ett rytmiskt mönster kopieras så att säga, och läggs in i ett midispår. Sen kan t.ex. en vst-plugin spela det.

Det kan bli väldigt intressant att låta andra instrument spela det som från början var ett helt annat instrument. Den här grooviga gitarren…

Stevie_Wonder_So_what_the_fuss
(Från So What the Fuss, Stevie Wonder)

blev en ganska drivande pianofras…

fuss_mix

Bara fantasin sätter gränser. Den här midi-skapade reggae-basen…
rayggae_mix

Bygger faktiskt på det här breaket med Ray Charles’ sång…
Ray_Charles_Tell_me_how_do_you_feel
(Från Tell Me How Do You Feel, Ray Charles)

Nåja, det är inte helt lätt det här, lite pillande blir det allt. Men där är ju som alltid balansgången: att utnyttja denna fantastiska musiksoftware utan att fastna i den. Skapa musik helt enkelt.

Att tänka på:

  • Se till att hitta det exakta tempot i originalmusiken innan du sätter ut slagpunkterna (hitpoints). Annars blir ju hela rytmen fel när du använder den i ditt midi-spår.
  • En audio-fil med kompakt ljudbild och många instrument samtidigt gör det svårt att hitta rätt punkter. Ju färre instrument, desto lättare. Enbart trummor är förstås lättast.
  • Försök att hitta de punkter som gör det där speciella, groovet, och använd det i ditt arrangemang. men på ett annorlunda sätt. Försök inte skapa en kopia av originalmusiken, vad tjänar det till?

Det finns ju även specialiserad software som gör det här. Ett exempel är Drumtracker från Toontrack (som ju också gör EzDrummer), där man kan ta ut en trumsnutt och spara den direkt som en midi-fil.