Taggad: beat

Svart och vitt – vad är det med deras rytmkänsla?

Nu ger jag mig in på spekulerande. Kanske du tycker det är helt onödigt att ta upp det här. Eller kanske inte ens lämpligt. Eller att det är ett ”omöjligt” ämne. För mig är det dock viktigt, för det handlar om rytm, och därför att det … ÄR något. Vad då?

Att svarta verkar ha en speciell relation till det här med rytm. Åtminstone om man går igenom en massa kända artister och jämför. Och det har ju ofta sagts att de färgade har ”det där”, något som de vita bara kan kopiera. Det är kanske inte sant.

Det är det här med ”svänget”, ”the swing”. I det mesta av s.k. afro-amerikansk musik söker man det rytmiskt fria, medryckande. Musikteori säger att det rör sig om synkoper, triol-känsla och baktakt etc.

Solisten sjunger/spelar kanske med ett s.k. ”hang” eller ett ”drive”, alltså ligger lite efter eller före taktslaget, eller taktvärdet. Pyttelitet alltså, men det gör skillnad. Här skulle kanske många säga att vi lämnar ren musikteori, och talar om enbart känsla. Det är såna här små skillnader som gör att arrangemanget på musikdatorn ibland låter lite stelt och krystat. Men vad är det egentligen. Det borde ju gå att definiera det i teoretiska termer, eller? Exempel:

Jag vet ju inte vad du brukar lyssnar på, men är det här intressant för dig måste du urskilja något gemensamt hos t.ex. Otis Redding, Aretha Franklin, Stevie Wonder, Mary Blige, eller instrumentalister som Dexter Gordon och många andra, färgade jazzmusiker. Och förstås bluesartister som Muddy, John Lee, och B.B.

Hör på det här exemplet, och jämför Gary Moore och B.B. King när de behandlar samma musik. Det är på 1.29 sek. respektive 1.55 sek.

Det känns så lätt och naturligt hos B.B. Som att ”flyga” omkring runt takten. Gary är nära, men han måste tänka, så att säga. Med det vill jag inte säga att att han skulle vara en ”sämre” musiker. Det är just det där lilla extra med svänget…

Det är konstigt att det skulle ha att göra med hudfärgen, låter omöjligt. Å andra sidan har ju alla folkslag sina starka sidor. Både det genetiska och kulturella spelar säkert in. Det är få som skulle förneka att svarta löpare länge har dominerat prispallarna.

Nåja, det intressanta vore förstås om man kunde lära sig. Jag har en teori om vad det är. Det handlar om två saker.

Det s.k. ”polyrytmiska” – två rytmer samtidigt så att säga. Dessutom känslan för ett fördubblat tempo, ”bultande” någonstans inne i kroppen.

I den här shuffle-bluesen i medium tempo finns i botten en stark triol-känsla. Men notera att B.B. sjunger mer efter det dubbla tempot. 4-takt och 3-takt samtidigt alltså. Lyssna och känn!

Kan det vara så att de här artisterna har övat upp en stark känsla för det dubbla tempot? Ja, det är nog det som ger den där lösa, svävande känslan i svänget.

Och vita artister som har ”det”, har jag faktiskt svårt att hitta. Toots Thielemans skulle jag säga har det. Stevie Ray Vaughan troligen. Santana, Eric Clapton, Tony Bennett – snubblande nära, men det känns inte lika naturligt. Det är klart – det här blir ganska subjektivt, och det handlar om väldigt små skillnader. Men ibland är det ju ”detaljerna som gör det”.

Ja, man kan säkert göra mycket för att träna upp sin rytmkänsla. Därför ska ska jag prova det här: Jag ska slå på mitt Cubase, öppna någon vst-plugin med trummor och lägga upp två rytmer parallellt. I botten något groovy beat, och över det ett annat beat i fördubblat tempo. Kanske ett jazzkomp i uptempo med walking-bass och allt. Sen ska jag ta elguran och improvisera över det, och försöka att inte tappa bort mig. Den rytmkänsla man har kan man ju alltid förstärka genom övning!

Skapa ett beat – varför inte midi och mjukvarusynthar?

Att spela in sig själv live är kul. Kanske är det den viktigaste biten för mig. Har man egen hemmastudio och mest är ensam, blir det ju också en del artificiellt – alltså i grund och botten ”maskiner” som spelar.

En sak som är väldigt bra att kunna skapa på konstgjord väg, så att säga, men som är ganska svårt, är bra beat. Ja, trumkomp med andra ord. Att ha en stimulerande rytm i botten är ju ändå fundamentalt för att skapa åtminstone beatbaserad musik. Rock, blues, jazz, soul, hiphop, dansmusik etc.

Jag spelar inte trummor, och även om jag skulle vilja och hade ett bra trumset, skulle det nog inte vara så klokt med mina känsliga öron ( ja, det finns ju förstås musik-öronproppar). Sedan måste det ju bli kanonbra om det ska duga. (Kanske kan man någon gång bjuda in en proffs-trummis till musikstudion…)

Så, brukar du liksom jag låta trummaskiner (utgånget begrepp kanske?), synthar och softsynthar (mjukvaruinstrument) spela trummorna? Visst ligger svårigheten mest i att få det att låta levande och naturligt? Men med dagens musiksoftware – och även gårdagens – går det faktiskt nästan automatiskt, och med lite jobb kan det bli ännu bättre. Det gäller bara att inte förlora energin på vägen.

Är du nöjd med färdiggjort trumkomp, som t.ex. med Band-in-a-Box, eller trumprogram som Steinberg’s Groove Agent eller EzDrummer? Det kan ju bli riktigt proffsigt, så det är ju en lösning. Dessa program har ofta hela ton med färdiga trumpatterns. Addictive Drums är också väldigt populär.

I de tre sistnämnda trycker man ju inte bara lätt fram ett komp, utan har också själva trumljuden. Fantastiskt sound! Det gäller bara att ha bra krut i datorn – ju finare ljud som ska komma ut, desto mer får musikdatorn jobba.

Dessutom finns det mycket samlingar av midi-filer med trumkomp i alla möjliga stilar, en del kostar, andra inte.

Men till slut kommer du alltid till en punkt när du vill ha det lite annorlunda. Samma gäller om du kör med trumloops (e.g. wav och aiff), som går om och om igen. Visst slutar det alltid med en massa pulande för att anpassa det som du vill ha det.

Då går det ju faktiskt att göra det själv med pianorullen i t.ex. Cubase eller Pro Tools. Klicka in baskaggen, sedan virvel och high-hat etc. Eller kanske spela in det från midikeyboard eller t.o.m. från tangentbordet, och ställa in kvantiseringen (quantize) på fjärdedelar eller åttondelar för att få det exakt på slagen. (Ett tillfälle att testa hur ditt ljudkort hanterar ”latency” – eventuell fördröjning av tonerna.)

pianorulle

Men sedan är ju problemet att få det naturligt och ”svängigt”. En riktig trumslagare slår ju aldrig exakt på taktslaget hela tiden. Dessutom varierar ju hela tiden styrkan (velocity) och därmed också klangen.

Har du skrivit in det eller knackat in det med tangentbordet är ju alla toner lika. Med ett anslagskänsligt midi-keyboard kan du ju åtminstone variera styrkan, men alla slag kommer ju lika exakt (förutsatt att det är kvantiserat). Lösning?

När det gäller anslagsstyrkan, eller velocityn, kan man ju helt enkelt gå in efter hand och rita om kurvan som man vill ha den. Det gäller förstås att ha mjukvarutrummor – alltså de trumsound som i slutändan ska låta – som är gjorda med många ”lager”, d.v.s. olika styrkenivåer samplade. Annars kan man ju bara justera volymen, och varje slag låter likadant.

För att få det verkligt levande och ”mänskligt” behöver du dock även göra något med slagens position – tidsvärdena. Ja, det blir ju väldigt statiskt om alla slag ligger exakt lika. Då finns diverse funktioner som förenklar. Det handlar återigen om ”Quantize”, och en automatisk funktion som kallas ”humanize” eller ”randomize” – ja, begreppen kan variera från program till program. (En annan lösning är att använda ”hitchpoints” från någon inspelning.)

Vitsen är att en rytmiskt statisk sekvens modifieras till att bli mer ”mänsklig”. Datorn lägger så att säga in små oregelbundna variationer för att simulera den mänskliga faktorn. ”Groove” är något liknande. ”Shuffle”, som också kan heta något som ”swing”, innebär att ge t.ex. raka åttondelar en triol-känsla.

Alternativet är att du sitter och och ändrar tidsvärdet slag för slag, lite hit och dit, men orkar du med det? Vill du bara ha en ersättare för trummisen att kunna spela med, så är du säkert inte beredd att sitta timmar med detta. Nej, då får vi vara glada att tekniken har gjort den artificiella trumslagaren möjlig, en som hela tiden låter bättre och bättre och mer mänsklig. Förresten, du har kanske en helt annan metod? Alla sätt är ju bra – utom de dåliga..

En guide till hur man skapar trummor till en låt ”från scratch”.