Kvintcirkeln har varit med tidigare här, och jag har inte hittat något lättare sätt att jobba med ackord. I ett annat tidigare inlägg hade jag samlat lite ackordföljder som kan vara användbara.

Här kommer ett tips om hur man kan lägga till lite fler ackord. Ja, har du ofta satt ihop din musik, och upptäckt att ackorden är ungefär samma som förut? Eller att de följer samma mönster de flesta inom genren använder?

Men du kanske inte jämt vill ha samma-samma. Många gillar ju faktisk stilar inom pop, jazz, soul eller fusion som använder lite rikare harmoniföljder. Nåja, musiken varieras ju inte bara genom ackorden – kanske en blandning av ”ingredienserna” melodi – harmoni – rytm – klang. Men visst kan lite ändringar i ackorden göra underverk!

Ta fram kvintcirkeln igen. Så här kan du tänka: mellandominanter – lägg till en dominant där du tycker det låter bra. En dominant är ju t.ex. G ackordet i C-dur. Ackord som löses upp i, eller ”drar mot” ett annat. Ackordet som ligger direkt till höger i kvintcirkeln. I molltonarter används oftast dominanten i dur, t.ex. E – Am. Ofta lägger man på ”sjuan” (septiman) som färgning, t.ex. G7, E7.

Kvintcirkeln

Mellandominant är ett ackord som inte ingår i ”grundpaletten”, och ligger lite längre bort på kvintcirkeln. Därför låter det mer ”spännande”. Om det å andra sidan missbrukas, kan det låta konstigt och onaturligt.

C – G7 – C kan t.ex. varieras genom att man lägger till dominanten till dominanten G, det blir alltså C – D7 – G7 – C:

(För enkelhetens skull låter vi exemplen ligga i C-dur eller Am. Det är ju lätt att transponera sen med kvintcirkeln.)

Hör den här ”vanliga” ackordslingan, som i grunden är en vanlig C – Am – F – G, som varierats och blivit C – E – Am – C7 – F – G. C (tonikan, grundackordet) med ”sjuan”, blir i det här fallet mellandominanten till F. I reprisen varieras det och blir C – E – Am – C – D – G. Då ersätter alltså mellandominanten D ackordet F, som du hade från början. Lyssna, eller ännu bättre, spela det!

 

En mellandominant kan du alltså lägga in var du vill där du tycker det låter bra. Har du ackordföljden C – F – Dm – G, kan du plocka fram A ( med ev. ”sjuan” på) som ju ligger till höger om Dm (dominanten blir dur även i moll). C – F – A – Dm – G:

 

Bra till att fräscha upp gammal ”skåpmat”, som i det här fallet med Am – E – Dm – E, som ju ligger helt korrekt i A-moll. Lägg till en ”mustig krydda”, genom att byta ut Dm mot B – E-ackordets dominant – i reprisen, Am – E – B – E.

 

Ja, tänk dig att du sitter och plitar på en ny låt och ackorden går som C – G – Em – G, men det är ett långsamt tempo och känns lite väl släpigt. Piffa upp harmonierna med mellandominanter! Kanske lite överdrivet, men det skulle kunna bli C – D – G – B – Em – D – G. Hör skillnaden:

 

Nu måste inte alltid mellandominanten alltid lösas upp i nästföljande ackord på kvintcirkeln. Ibland kan du sätta in det för att helt enkel få en ny vändning. I följande exempel kommer vi in mot slutet av versen ( G – C), och hör hur E-ackordet inleder refrängen, följt av ett F! …G – C – E – F – G – C.

 

Ett annat sätt att fräscha upp ackorden är att använda färgningar. Att lägga på sjuan på dominantackord är ju hur vanligt som helst. Men, beroende på din musikstil, har du tänkt på att använda majsju-ackord, dominantackord-färgningar som G7+5+9, eller sus-ackord som Gsus9? Det är lättare än man tror, och kan lätt bli ett ”beroende”. Kanske något att ta upp i ett senare inlägg?